Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10. 12. 1923 - Den ekonomiska Norrlandschauvinismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 579
mångfaldiga olika håll, i en på en gång sakrik och bekväm översikt.
Den bild, de många siffrorna ge, är väsentligen densamma, som
framträder i Karl Åmarks lätthanterliga lilla framställning om
Utvandring och näringsliv i Norrland (1912). Man kan följa, hur den
väldiga uppgiften att hastigast möjligt exploatera det nedärvda
virkesförrådet i Norrlands skogar dragit till sig arbetskrafter från när och
fjärran, medan den påskyndade industrialiseringen skapat en allmän
lyftning i näringslivet. Då samtidigt jordbruket övergick från extensiva
till mera intensiva brukningsformer och tillika gynnades av det genom
industrialiseringen oerhört förbättrade avsättningsläget, kunde den
norrländska bondeklassen utan att de självägandes antal gick
tillbaka bära förlusten av väldiga arealer till industrien — en förlust,
som dock såtillvida var mera skenbar än verklig, som skogsviddernas
avkastning av exportvirke aldrig utgiort en väsentlig förutsättning för
den norrländska allmogebebyggelsens bestånd och behovet av
moränmarkernas självväxande foder genom de nya brukningsformerna
avtog. Framemot sekelskiftet ryckte emellertid ett annat, för Norrlands
framtid än mer avgörande problem allt närmare, frågan nämligen,
om det efter skörden av urskogarnas överåriga virke skulle lyckas att
uppdriva skogsmarkens avkastningsförmåga i nivå med den
etablerade industriens för det överåriga virkets exploatering närmast
avpassade tillverkningskapacitet. Sjunkande befolkningstillväxt och ökad
emigration varslade på vanligt sätt om att läget innehöll kritiska
moment, men trämassefabrikernas snabba utveckling, den
norrbottniska gruvbrytningens uppblomstring och de begynnande stora
vattenkraftsanläggningarna ha hjälpt fram över många svårigheter, även om
dessa företeelser ej kunnat ändra det faktum, att den föregående
febrila utvecklingen stagnerat eller i varje fall glidit in i ett lugnare
tempo.
I vad mån det råder ett samband mellan utvecklingens
långsammare takt och föreställningarna, att Norrland får för litet igen för
vad det ger ifrån sig, är ej lätt att avgöra. Vad man klagar över,
synes emellertid vara två saker: å ena sidan, att de som draga
vinsterna ur de norrländska naturrikedomarna föredraga att förlägga
sin konsumtion söderut med påföljd, att Norrlands handel och
näringar måste sakna mycket av den stimulans, som nämnes »yppighets
nytta» — å den andra, och detta är det väsentliga, att Norrlands
näringsliv icke befruktas genom tillräcklig kapitalinvestering. Här skall
icke göras något försök till avvägning, varken erinras om de
norrländska skogarnas anspråk på stegrade kulturåtgärder eller de glesa
kommunikationsledernas förhållande till den än glesare befolkningen
i jämförelse med motsvarande tal från andra delar av riket. De
siffror, som framlagts i den nya Norrlandsstatistiken, torde nog i
stort sett visa, att mycket kapital nedlagts och alltjämt nedlägges i
Norrland, i syfte både att öka landets produktivitet och övervinna
det hårda klimatets och de stora avståndens obehag. Huruvida
därigenom övergången från hastig exploatering till uthållig produktion
kommer att kunna tryggas i en utsträckning, som befriar från tvära
39. Svensk Tidskrift 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
