Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10. 12. 1923 - Diskussionen om det senaste litterära Nobelpriset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576 DAGENS FRÅGOR
liga grunder. Dessa hava i själva verket varit av det mest
egendomliga slag. Den väsentligaste, vilken redan i det föregående blivit
berörd, är att Thomas Hardy nu omsider efter talrika föregående
orättvisa förbigåenden borde ha varit självskriven till priset, hälst som
han upprepade gånger föreslagits från engelskt håll och man har sig
bekant att den engelska allmänheten med ytterlig ovilja konstaterat
den ringaktning, för vilken han varit föremål från Svenska
Akademiens sida. Härvid torde först och främst kunna anmärkas, att den
engelska allmänhetens intresse för det litterära Nobelprisets utdelande
är ytterst obetydligt. En eller annan liten petitnotis i pressen plägar
vara det enda meddelande i saken som når publikum i England.
Oändligt mycket livaktigare är det deltagande, som framkallas av en
förlovning inom societeten, ett kungligt jaktparti eller en ordinär
boxningsmatch. De fantasier orn Nobelprisens oerhörda räckvidd och
betydelse, som framkastades vid tiden för den första prisutdelningen
och som av Oscar Levertin formulerades i orden att »i hela Europa
svensk odling och smak komma att bedömas efter utfallet av dessa
belöningar» ha på det mest hårdhänta sätt dementerats av
erfarenheten. Bleve Sverige aldrig ställt inför svårare krav än att dämpa
de opinionsyttringar, som framkallats av missnöjet med Nobelprisens
utdelande, kunde det för visso skatta sig mer än vanligt lyckligt. I
detta hänseende behöver Svenska Akademien icke bäva inför tanken
på att nödgas bära ansvaret för sina domslut. Mera komplicerad ter
sig onekligen saken, om man från det politiskt-agitatoriska planet
övergår till det rent konstnärliga. Ty Thomas Hardy är ovedersägligen
en på många sätt verkligt betydande författare, vilken utan tvivel
vore förtjänt av den utmärkelse som det litterära Nobelpriset utgör.
Men, detta medgivet, måste man ställa sig åtskilligt mera tveksam
mot den på flera håll i vårt land proklamerade doktrinen att han
under alla förhållanden är den bland nu levande författare, som
bäst förtjänar det ifrågavarande priset. Det vill nästan synas som
om det i och för sig högst berömvärda intresset för engelsk
prosalitteratur, som under de senare åren varit den svenska
bokmarknadens mest karaktäristiska fenomen, på sina håll kommit en viss
förvirring åstad och bringat eljest omdömesgilla kritici att förlora litet
av sin jämvikt. Betecknande är, att under det i närvarande stund
Thomas Hardy vid nådda 83 år proklameras som självklart
berättigad till Nobelpriset, höjdes veterligen för ett par och tjugu år sedan,
när priset första gången utdelades, icke en enda röst i Sverige till
förmån för den då blott omkring sjuttioårige George Meredith, ehuru
inför ett objektivt forum The ordeal of Richard Feverel och An
egoist väl torde få anses i stånd att med avgjord utsikt till
framgång upptaga konkurrensen med Hardys bästa verk. Att Svenska
Akademien icke då gav Meredith, Thackerays ypperste arvtagare, priset,
berodde säkerligen på alt bland dess ledamöter vid nämnda tidpunkt
endast funnos relativt få, som ägde kompetens och intresse för att
värdesätta modern litteratur. Men att mot Akademiens närvarande
uppsättning av ledamöter rikta en dylik anklagelse vore väl närmast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
