Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 15. 11. 1923 - Det nya skråväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varigenom den monopolistiska organisationen av marknaden användes
mer och mer för att skaffa enskilda grupper en orättmätig vinst på
andras bekostnad och icke minst för att lägga hinder i vägen för
ekonomiska framsteg, som äro till båtnad för alla men möjligen till
skada för den enskilde. Någon närmare exemplifiering härav behövs
knappast: det kan vara nog att peka på byggnadsarbetarnas användning
av sin monopolmakt i Stockholm; på den allmänt genomförda
inskränkningen i arbetstakten på arbetsplatserna; på kommunalarbetarnas försök
att tillskansa sig fördelar på övriga medborgares bekostnad med hjälp
av arbetarpartiernas maktställning inom de kommunala
korporationerna; på strävandena hos näringsidkarnas organisationer att
utestänga konkurrensen exempelvis vid leveranser till stat och kommun;
på tjänstemännens försök att genom sina organisationer införa
fackföreningsmetoder gent emot stat och kommun o. s. v.
Men också arbetsmonopolens makt är dock begränsad, och deras
samhällsskadliga verkningar kunna i väsentlig mån avvärjas eller
mildras, om stat och kommun och den allmänna opinionen tillräckligt
kraftigt reagera mot missbruken, och framförallt om samhället icke
genom sina åtgärder underlättar det moderna skråväsendets tendenser
att åstadkomma ett allas krig mot alla. I motsats till
företagarmonopolet kan arbetsmonopolet sålunda — åtminstone då det gäller
arbetarantalet — icke efter behag inskränka tillgången mer än
tillfälligtvis och inom mycket begränsade områden. Ett arbetsmonopol
betyder därför alltid utestängning av arbetskraft från de kringgärdade
områdena, och häri ligger en god motvikt mot arbetsmonopolens
missbruk, vilket redan framgår av hatet mot bönhasarne inom det
gamla skråväsendet. Här kunna onekligen myndigheter och allmän
opinion uträtta mycket. Den kamorramoral, som inom arbetarkretsar
gör var och en fågelfri, som brutit mot någon liten
monopolistklicks aldrig så flagranta maktmissbruk, är för visso icke lätt att
bryta. Men det tysta eller öppna understöd, som den fått och får
från stora delar av pressen och allmänheten, är otvivelaktigt en viktig
förutsättning för dess bestånd och effektivitet. Om skogarna för
närvarande äro osäkra som i stråtrövartider eller arbetare ej äro
skyddade till person och egendom vid byggena, så är från början
orsaken härtill missriktad sympati med »solidaritetsmoralen» eller
upprörande feghet från myndigheters, allmänhetens och pressens sida.
Det är på dem det beror, om arbetsmonopolens maktmissbruk icke
kunna stävjas.
När det gäller fackföreningsväsendet på det andliga arbetets
område, är förföljelsen av bönhasarne en föga viktig ingrediens i
monopolmakten. Här är det utbildningsmöjligheterna, som i de flesta
fall äro avgörande, och dessa har ju samhället vanligen helt och hållet
i sin hand. Det bästa skyddet mot oskäliga arvoden är, att
utbildningsmöjligheterna till yrkena bli tillgängliga för alla i så stor
utsträckning som möjligt, om också de närmast berörda naturligtvis
häri genast se en fara för »överproduktion» inom yrket.
Den moderna socialpolitiken måste ha ögonen öppna för det nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
