Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 15. 11. 1923 - Näringslivets etik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500 DAGENS FRÅGOR
så mycket den än i dag kan lämna övrigt att önska; föreställningen om
gammaldags tro och heder är på denna punkt sannolikt ännu mindre
i överensstämmelse med verkligheten än på de flesta andra. Stenar
i hö och ullsäckar, sand i tjära, abborre och mört i botten på tunnor
som sålts under uppgift att vara fyllda med lax omtalas i äldre tider
titt och tätt, och ännu vanligare voro de bedrägerier som drogo
fördel av den oöverskådliga förvirringen i mått, vikt och mynt. För
att icke ta sin tillflykt till rättegångshandlingar, som möjligen blott
visa undantagsföreteelserna, kan man peka på det överflöd av bidrag
till affarsmoralen man har i breven från en av våra störste konungar,
som också var en av vårt lands störste affärsmän, nämligen Gustav
Vasa. För att blott nämna ett par exempel ålägger han vid flere
tillfällen sina olika fogdar att taga emot skattepersedlarna efter det större
Åbomåttet eller den större Elfsborgsvikten men sedan ingalunda sälja
efter dem utan i stället efter Stockholms mindre mått och vikt, som
konungen för ändamålet låter tillsända dem, samt därefter inbetala
skillnaden i räkningekammaren. Vid ett tillfälle (1550) ålade han
t. o. m. uttryckligen Stockholmsborgarna ett bedrägeri mot några skottar,
som kommit med guld till staden; man skulle lova skottarna
»vad gods de helst begäre; och när de gullet bekommet hade skola de det
behålla och ingen betalning dem igen överantvarde, utan skickeligen och
oförmärkt hålle dem uppe med god ord, till dess vi um deris sak videre förtänkt
blive». (Gustav I:s registratur XXI, 275).
Det torde kunna sägas, att detta slags knep numera begränsas till
mycket ljusskygga affärsmän och att knappast något lands störste
köpman skulle ens tänka på att begagna dem. Orsaken till förändringen
är visserligen icke i sig själv alls av etisk natur, och mer eller mindre
bedrägliga affärer i stor skala är det som sagt fortfarande gott om.
Men man torde kunna påstå, att ingenting är att vinna på så enkla
manipulationer, så snart fasta och ordnade affärsförhållanden kommit
till stånd, helt enkelt därför att affärsmannen då själv får skörda vad
han sått, emedan man aktar sig för vidare beröring med honom.
Under världskriget återuppstod visserligen en stor del av dessa enkla
rofferier, på grund av omöjligheten att lägga några planer och taga
någon hänsyn till framtiden, och detta hade i sin ordning till orsak
dels själva krigshändelserna och handelsblockaden men dels också
ett förvänt statsingripande, som ofta gjorde legitim handel nästan
omöjlig och sålunda lämnade fältet fritt för affärslivets hyenor och
schakaler. Också efter världskriget har samma förhållande fortsatt,
fastän i försvagad grad, och delvis av samma skäl, framför allt tack
vare penningväsendets fortsatta förvirring, som sträcker sina
förstörande verkningar till näringslivets innersta skrymslen och till det
yttersta försvårar en hederlig affärsverksamhet; exempelvis sådana
skandaler som den danska Landmandsbankens skulle ha varit
otänkbara vid ett stabilt penningvärde. Häri ligger givetvis en djupgående
svaghet i det nuvarande näringslivet, icke minst från etisk synpunkt;
men det är av vikt att minnas, att denna svaghet är något som kommit
över oss genom ett återfall i äldre tiders ekonomiska barbari och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
