Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 15. 11. 1923 - Engelsk politisk tradition - Rudbeckiusjubileet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 497
för dess trassliga affärer. Därtill kom att efter både Utrechtfreden
och Wienkongressen måste England passera några i inre hänseende
särdeles kritiska år. För övrigt uteslöt denna tillbakadragna hållning
visst icke ett vaket intresse, som Castlereagh i slutet av december
1815 betonade: »the interposition of Great Britain will always be most
authoritative in proportion as it is not compromised by being unduly
mixed in the daily concerns of these States.» Emellertid såg det
dåtida Europa med förvåning och kanske även skadeglädje, att det
nyss så aktiva S:t Jameskabinettet nästan helt avstängde sig från
kontinentens angelägenheter samt först efter långt dröjsmål och under
mycken tvekan åter började orientera sig över dennas under tiden
naturligtvis mycket förskjutna läge. Huru engelsmännen själva dömde
om dessa intermittenta reträtter, kan man se av de våldsamma
anfallen mot Robert Walpole och mot Gastlereagh.
De moderna skriftställare, som icke nog kunna accentuera sin
förvåning över Englands tillbakadragna hållning vid de frågor, som nu
mest oroa Europa, äro fullständigt på villospår, när de söka
förklaringen allenast i Frankrikes grova artilleri och överlägsna flygvapen.
Naturligtvis är dylikt också en faktor att observera, men det är likväl
ett långt stycke väg från även de skarpast motsatta meningar om
Tysklands betalningskapacitet och till en krigisk brytning mellan dem,
som nyss voro vapenbröder. Med mera fog kunde man hänvisa på
den engelska opinionens tröghet att vända, sedan den agiterats upp till
entusiasm för vapenbrödraskapet; men den djupaste grunden är nog
densamma nu som för hundra och tvåhundra år sedan: britternas
känsla, att först måste man ordna upp egna förvirrade affärer,
penningväsendet, handelspolitiken, arbetslösheten o. s. v., sedan kan det
vara tid att återigen bekymra sig om andra.
Otvivelaktigt ligger i denna tankegång mycket av nationell egoism,
men knappast mera än varje livsdugligt folk måste bestå sig med.
Vi se ännu icke ens gryningen till den dag, då de gamla nationellt
betonade staterna kunna avskrivas och giva rum för en internationell,
fast grundmurad rättsorganisation. Under tiden är klok nationell
egoism snarast föredömlig. Men endast då kan den betecknas som
verkligt klok, när den erinrar sig en urgammal sanning, att när en lem
lider, lida alla. På den engelska politikens hållning under de
närmaste åren kommer mycket att hänga; om dess kurs tjänar det till
intet att profetera, men historia och traditioner giva ingen anledning
antaga, att den tillfälliga tillbakadragenheten skulle innebära övergång
till en varaktig, och för Europas framtid ödesdiger isolering.
I Västerås stift har den »stiftkänsla», varom det stundom
talas, i sommarens högtidlighållande av
Rudbeckiusjubi-leet samlat sig till en imponerande manifestation. Som ett minne av
festligheterna kvarstår en ståtlig skriftserie. Från Johannes
Rudbeckius’ stift. En festgåva till Rudbeckiusjubileet 1923
(Sthlm, Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, 1923. VIII, 465 sid.)
vill vara »ett försök från den nuvarande generationens sida att göra
[-Rudbeekius-jubileet,-]
{+Rudbeekius-
jubileet,+} t«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
