Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- Dagens frågor 15. 11. 1923
- Finland, Ryssland och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR
Stockholm 15. 11. 1923.
Finland, Ryssland och Sverige.
Den närmaste följden av hr Hederstiernas tal på
Tidningsutgivareföreningens tjugufemårsfest blev en
partiell ministerkris. På den »fritt ur hjärtat» talande och alla
taktiska hänsyn oförsiktigt ignorerande utrikesministern skulle kunna
tillämpas Canadas premierministers karaktäristik av Bonar Law: a
gentleman unafraid — och i nutida svenskt partiliv har en sådan
ibland litet svårt att finna sig tillrätta. Som utrikesminister i den
ministär, som påtagit sig det kinkiga värvet att inför den nuvarande
riksdagen med hopp om positivt resultat lägga fram ett förslag till
lösning av Sveriges försvarsfråga, gjorde talet av den 27 oktober
honom obekväm, och efter vunnen kännedom om
försvarsförbundstankens emottagande av pressopinionen och den olust dess
framförande väckt hos ett antal ministerkolleger tog han konsekvenserna
och erbjöd sin avgång. Genom denna episod har regeringen lidit en
svår prestigeförlust och vårt mest brännande utrikespolitiska problem
ytterligare tilltrasslats. Man frågar sig, om detta icke med litet mindre
nervositet och litet mer god vilja till samarbete kunnat undvikas.
Som drivande motiv till sitt personliga bekännelsetal angav hr
Hederstierna själv, att han »ville överlämna denna tanke till Sveriges
folk och samtidigt uttala den förhoppningen, att det icke skall kasta
den ifrån sig, utan upptaga den till moget övervägande». Tanken
gällde, fortsatte han, »bästa sättet att försvara Sveriges självständighet
och oberoende», och enligt hans mening borde i dessa
försvarsförberedelser ingå »ett försvarsförbund med Finland, som skulle
innehålla, att, därest Finland utan eget förvållande bleve anfallet av
grannen i öster, så skulle Sverige hjälpa till med försvaret av Finland».
Talets emottagande och dess följder ha redan visat, att den av hr
Hederstierna framkastade tanken, för att använda talarens egna ord,
icke i närvarande stund är aktuell svensk politik. Därav följer dock
icke, att Sveriges folk skulle kunna komma ifrån det problem, som
han i talet skisserade med en egendomlig blandning av djup
ansvarskänsla inför framtiden och sorglöst förbiseende av näraliggande
partipolitiska fallgropar. »Trekropparsproblemet»
Sverige—Finland—Ryssland har i sekler dominerat frågan om det militära tryggandet av
Sveriges självständighet och oberoende. Denna sin dominerande ställning
kommer det ock att behålla — oberoende av sättet för den genom
utrikesministertalet uppkomna episodiska krisens avveckling. Att ett
lösningsförslag eliminerats från dagspolitiken och lättat ministären
Trygger gör därvid varken till eller ifrån. Problemet står kvar. Och
det kräver av svenska folket moget övervägande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:41 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1923/0500.html
