Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Japan och två svenska Japanfarare. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 485
den europeiska måttstocken såsom den allmängiltiga vid bedömandet
av varje slags mänsklig kultur». Sällan har väl detta krav rikare
och mera mångsidigt genomförts än i Harald Hjärnes skrifter. Och
framförallt, där gäller det ej allmänna fraser, det var djupa och
oförtröttade forskningar i det uppställda kravets namn, som förde till
målet. I den riktningen äro böckerna om Japan ett nytt och märkA
ligt vittnesbörd.
Hur olika äro ej de två svenska gestalter som tecknas i Två svenska
Japanfarare! Hur levande stå de ej emot varandra i denna
Hjär-neska skildring, som f. ö. från början till slut är livlig, målande
och medryckande frisk i sitt kraftfulla humör! Den ene var en
svensk student och sjöman, Olof Eriksson Willman, prästson från
Västmanland och 1641 inskriven i Västmanlands Dala nation i
Upsala. Han blev »Kungl. Maj:ts i Sverige skeppskapten» då han
återkommit till Sverige efter den vita erratica, varav han tog sitt namn
och vann sitt rykte. Storhetstidens planer, vedermödor och äventyr
präglar bilden av denne krigare och sjöman, som på hösten 1647
på skeppet »Förgyllda månen» nådde Amsterdam och därifrån med
holländska skepp kom till holländarnas östasiatiska kolonier och
slutligen 1651 med en holländsk beskickning till det då för tiden så gott
som fullständigt avstängda Japan. Han har, som Hjärne skriver,
friskt skildrat sina äventyr och ganska utförligt beskrivit vad han
sett österut i en »kort berättelse» och en »kort beskrivning», för
första gången utgivna 1667. Konstlöst men redigt och rakt på sak
återgives i dessa skrifter, hur östern med dess underliga folkliv, dess
rika natur, dess samhällsliv tett sig för denne västmanländske
student på hans ungdoms äventyrsfärd.
Med den andra japanfararen, Carl Peter Thunberg, möter den
svenska frihetstidens mångsidiga och förfinade odling, l »den svenska
knektens» spår följer en lärjunge till Linné, en skolad botanist
och läkare. Hjärne tecknar på några sidor denna linneanska
bildning med all dess bredd, dess vakna mångsidigt inriktade blick.
Just detta, mångsidigheten, den åt skilda håll vakna
iakttagelseförmågan, belyses med några sällsynt träffande ord om Linnés svenska
landskapsskildringar. Och läsaren föres över till det linneanska
perspektivets vidgning, han följer hur för Linnés »hoppfulla svenska
hjärta även de avlägsnaste länder» införlivades »såsom lika
berättigade provinser i hans ideala världsvälde». Det är Linnés »apostlar»
och deras uppfostran till upptäcktsresor i främmande land, som
Hjärne här granskar. Därmed ger han den rätta bakgrunden åt
Thunberg och hans skolning på samma gång som han även
fastställer dennas begränsning. Brist på humanistisk bildning ställde
Thunberg ganska hjälplös inför t. ex. Japans statsskick, när det gällde
att av de få realiteter som skymtade bakom ceremonielens döljande
fasader skapa en någorlunda sammanhängande och tillförlitlig
totaluppfattning av det verkliga statslivet. »Inom detta studieområde
hade Sverige ej haft någon Linné, som kunnat skapa en stab av
forskningsresande.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
