Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Institutionsväsen och personligt ansvar i det demokratiska samhället. Av Johan Richert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfatta demokratien som ett problem, icke ett självklart lyckligt
tillstånd. Problemet är att bygga det demokratiska samhället
så vitt möjligt på fria personligheters samverkan under strängt
personligt ansvar. Det kan ju också uttryckas så, att det gäller
att göra liberala principer gällande, om nämligen begreppet
liberal fattas i sin nära nog bortglömda ädlare betydelse,
innebärande krav på medborgerlig frihet förenad med medborgerligt
ansvar. Det är icke för tidigt men dock glädjande, att en sådan
liberalism på allvar kommit på dagordningen även hos dem,
som nämna sig liberala. — Var icke länge nog Harald Hjärne
bland svenska politiker en rätt ensam bärare av liberalismens
bästa grundsatser?
Demokratien har visat en alltmera i ögonen fallande tendens
att kanonisera de officiella eller halvofficiella institutionerna.
Måhända är det den mer eller mindre medvetna känslan av egna
insikters otillräcklighet, som hos massorna och deras organ alstrar
behovet av sådana med en viss nimbus av ofelbarhet utrustade
institutioner att lita sig till. Man hoppas få se sina önskningar
framburna i så auktoritativ form som möjligt. I viss mån är
det väl också själva samhällets självbevarelsedrift, som tar sig
ett misslyckat uttryck i skapandet av byråkratiska inrättningar,
ägnade att imponera på den mäktiga allmänheten. Både de
mera vetande och de mindre vetande bli angelägna att få sina
mer eller mindre riktiga meningar hallstämplade som officiell
visdom. Den allmänna institutionen gör här bättre tjänst som
auktoritet än en enskild, aldrig så framstående person kan göra.
Vad den eller den personen haft att förkunna, kan alltför lätt
bortresonneras. Men den officiella institutionen har liksom evigt
liv, och dess ord och handlingar komma som från ett högre
väsen. Och vi hava mera hopp om bönhörelse för våra
önskningar hos ett sådant högre väsen än hos en enskild man, som
kan ha besvärliga personliga ståndpunkter att taga hänsyn till.
Demokratien behöver gudomligheter. Den behöver i märklig grad
»kommissioner», »styrelser» och en mångfald av korporationer.
Och den behöver partier och tidningar, som ge signaler från
ovan. Såsom det stundom händer med de sicilianska städernas
skyddshelgon, kan ju det ena eller andra av dessa mångahanda
samhällsorgan ibland råka i onåd i de intresserades krets. De
få akta sin nimbus, ty den är icke alldeles oförstörbar.
En dylik utveckling medför möjligen vissa fördelar, men har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
