Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Omkring arbetslöshetsfrågan. Av Otto Järte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OMKRING ARBETSLÖSHETSFRÅGAN
AV BYRÅCHEFEN OTTO JÄRTE
Det klagas ofta med rätta över, att de välbeställda exneutrala
folken, liksom Bourbonerna förr i världen, hava alltför lätt
att glömma det senaste stora krigets bittra erfarenheter. Härvidlag
torde dock ett undantag böra göras för dem, som idka
nationalekonomi som vetenskap, och för de allt talrikare lekmän,
som intressera sig för detta studium. Dessa kretsar hava
uppenbarligen lärt något av kriget. Detta var också som en stor
poliklinik för samhällets alla tänkbara krämpor, och det är först
som sjuk man känner behov av läkaren och hans konst. Före
1914 strålade Västerlandets ekonomiska liv av en sådan hälsa
och livskraft, att man kunde undvara doktorerna. Efter
världskriget har det blivit något annorlunda. Man kan tydligt
konstatera, att det erkännande, som nationalekonomien fick i
England under den svåra fredskrisen efter Napoleonskrigen, nu åter
så småningom kommer densamma till del.
Inom den svenska socialförvaltningen har man heller icke
försummat att följa med vad den nationalekonomiska teorien
haft att förkunna om arbetslöshetens orsaker och natur. Den
vetenskapliga analysens abstrakta rön hava på detta sätt kunnat
bekräftas och fördjupas genom gjorda iakttagelser i verkligheten,
och resultatet torde också kunna sägas vara, att man numera
på omdömesgillt håll i Sverige betraktar arbetslöshetsfrågan med
andra ögon än fallet var före 1914. Det utmärkande för svensk
arbetslöshetspolitik under krigsåren har också varit, att man
strävat att i praktiken beakta och omsätta de slutsatser, vartill
teoretikerna kommit.
Denna målmedvetna inriktning av den svenska socialpolitiken
på detta område har icke varit ett experimenterande i
vivisek-torisk anda på de beklagansvärda medborgare, som drabbats
av den oförvållade och ofrivilliga arbetslöshetens olycka. Vår
metod i Sverige har varit rent empirisk och utbildats steg för
steg under krigsårens lopp, och man har aldrig gått längre på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
