Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 3. 10. 1923 - Valutaelände — und kein Ende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 429
egentlig risk mottaga och utlämna pappersmark att föras i räkning
efter kurs i den stabila valutan, mot förräntning och återbetalning
efter samma stabila norm. l så fall skulle det ursprungliga beloppet
pappersmark exempelvis tusendubblas, om pappersmarken nedginge
till tusendelen av sitt ursprungliga värde i förhållande till den stabila
valutan, och detta lika fullt på bankens inlåningsräkningar som på
dess utlåningsräkningar. I Ryssland har detta utan svårighet kunnat
gå för sig på grundval av dess nya s. k. guldvaluta, tjervonets.
Givetvis skulle det i Tyskland ha verkat på samma sätt, om räkningar i
stället hade öppnats i dollar, mot inbetalning i pappersmark. Även
om man hade skapat en ny inhemsk valuta, av stabil karaktär,
sålunda en tysk motsvarighet till tjervonets, skulle det emellertid
ingalunda ha varit nödvändigt att sätta i omlopp sedlar med dess namn;
målet hade kunnat nås enbart med hjälp av en ideell värdemätare,
i vilken kurantmyntet, pappersmarken, ständigt omräknades. Vid en
framtida myntrealisation hade man i det ena fallet likasom i det
andra måst ersätta pappersmarken med den nya, stabila valutan och
till grund för utväxlingen lägga deras inbördes värde.
I verkligheten har den tyska riksbanksledningen icke blott
underlåtit att själv skapa den nu antydda ordningen utan också lagt fullt
effektiva hinder i vägen för de många enskilda ansträngningarna i
denna riktning. Särskilt har detta gällt om de s. k. guldkonti i de
tyska bankerna, varigenom det verkligen skulle ha blivit möjligt att
få till stånd insättningar av oföränderligt guldvärde. Visserligen ha
dessa konti ej helt och hållet förbjudits, men de ha dels försvårats,
dels och framför allt berövats sin huvudsakliga uppgift genom att
begränsas till sådana insättare som haft utländska valutor att
tillhandahålla. För dessa slags personer var hela anordningen nästan
ändamålslös, ty de voro redan i besittning av fulla »värdebeständiga»
tillgångar och kände sig helt naturligt i flertalet fall icke lockade av
att utbyta dem mot andra, som åtminstone ej voro säkrare. Vad det
borde ha gällt var uppenbarligen någonting helt annat, nämligen att
sörja för de oräkneliga små sparare som icke hade utländska
tillgodohavanden men just därför voro i behov av en för
pappersmarkens fall skyddad placering. De mest krystade åtgärder, i form av
obligationer i rågvärde, kol och elektrisk kraft, höjning av
räntefoten till 90 % o. s. v., föredrogos framför den ganska enkla att skapa
en stabil värdemätare vid sidan av kurantmyntet,
Förklaringen till att det gått på detta sätt är som vanligt
sammansatt, men — likaledes som vanligt — kommer i främsta rummet en
ekonomisk vanföreställning, den nämligen, att man ej kan ha en
guldvaluta, en gent emot guld stabil valuta, utan täckning av guld eller
andra guldvalutor. I verkligheten har täckningen Över huvud taget
ingen annan betydelse än att tjäna som garanti för ett visst värde
på valutan, och även detta nästan blott vid inlöslighet, då man genom
sedeln får möjlighet att ta täckningen i anspråk. I och för sig kunna
alla valutor hållas stabila genom en rätt penningpolitik, men också
enbart på denna väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
