Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Två världshistorier. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 417
dering är i och för sig intet att säga, man finner sig blott icke alltid
övertygad, att den skett med vederbörligt vägande av det i och för
sig betydelsefulla, och man söker med någon undran planen för den
nya uppställningen. Den glimtar fram då och då men skymmes nästan
lika fort av mobiliernas massa, och man konstaterar därför blott, att
denna omgruppering av världshistorien är påhittigt, ibland rent av
intelligent gjord samt rolig att observera men tillika flyktig och allt
annat än övertygande. Till sist samlar emellertid Wells de spridda
antydningarna till proklamationen, att mänsklighetens utveckling till
fullständig andlig och religiös, ekonomisk och politisk enhet är för
honom själva historiens mål; att ansatserna i sådan riktning under
växlande öden alltmer förtätats och vuxit i styrka; samt att uppgiften
för det kommande skedet är att bringa utvecklingen till önskat slut,
eventuellt efter vissa riktlinjer, som han hastigt uppdrager. I detta
syfte måste det myckna skiljande i religion och statsliv bort, och
hans avsikt har varit att som inledning till framtidens evangelium
peka på, huru redan nu trots allt enhetstankarna brutit segrande
fram.
Den psykologiska miljö, varur denna åskådning uppväxt, vore lätt
att fatta, även om icke Wells gång efter annan så energiskt pekat på
den. Det är efterkrigsstämningen, reaktionen mot folkhatets överdrifter,
fasan över krigets ohyggligheter och den djupa besvikelsen på det
slags världsfred, som konferenserna i Paris skapade, och varav vi nu
njuta de föga glädjerika frukterna. Fullföljande tankegången från Mr.
Britling sees it through, söker Wells möjligheterna att förekomma
nya förödande krig genom en fullständig och verklig världens och
folkens organisation, och han tror sig om att kunna uppvisa, att det
hittills egentligen blott varit råheten, dumheten, de inrotade och av
vissa härskande klasser gynnade fördomarna, som hindrat denna
världsorganisation att redan tränga igenom och lyckliggöra världen.
Knappast lär någon, som allvarligt behjärtat tidens nöd, kunna
annat än önska Wells all möjlig framgång i hans vackra strävan.
Huruvida målet så lätt kan nås som han hoppas, är en annan sak;
i varje fall befordras icke utsikterna, genom att man underskattar
livskraften av allt det, som skiljer, eller tilltror folk på olikartade
civilisationsgrader ungefär samma mottaglighet för välsignelsebringande
nyheter. Wells tror sig exempelvis hava funnit remedierna, som rätt
anpassade skulle förlängt det republikanska Roms glansdagar för
oöverskådlig tid: nämligen om man då uppfunnit boktryckarkonsten, och
om man infört en parlamentarisk representation. Nu är det likväl
onekligt, att så den ena som den andra av dessa oss välkända
nyheter krävde en lång utveckling, innan den kunde mogna, fattas och
verka välgörande. Boktryckarkonsten fordrade hela den individuella
andliga vakenhet och tillika den hantverkets uppdrivna teknik, som
först medeltidens stadsliv på dess höjdpunkt uppammade. Och den
representativa tanken kunde endast med mycket besvär arbetas fram
inom och genom medeltidskyrkans rikt utvecklade specialinstitutioner
samt omplanterades icke utan stora vanskligheter först i Englands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
