Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Korfu. Romarnas första besittning i öster. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 AXEL BOETHIUS
romersk flotta. Ett angrepp på illyrerna var i och för sig intet
för romarna, konsekvenserna, motsättningen mot Makedonien,
överhuvud en »orientalisk politik», måste ha varit det man i
det längsta velat undvika. Så affärdades sändebuden. Men
sjörövardrottningen överskattade sin makt eller underskattade
romarnas aktivitet. Hon tänkte sig ej möjligheten av ett
romerskt ingripande i öster och hon tjusades dessutom av bytet
från den expedition vid vilken den romerska köpenskapen
kränkts. Övermodigt, så berättar Polybios, hörde hon romarnas
andragande. Hon förklarade därefter, att Illyricums monarker
ej kunde hindra enskilda illyrer i deras maritima näringsfång
— statens affärer vore en annan sak. Den yngre av romarna
blev förbittrad och lät drottningen tydligt veta, att romersk sed
vore just, att staten hämnades vad som förbrutits mot dess
enskilda undersåtar och bistod den förorättade. Drottningen greps
av oförnuftig och kvinnlig vrede, skriver Polybios, hon satte
sig över alla folkrättens bud och utsände mördare som bragte
den oförvägne romaren om livet. Budskapet väckte den största
förbittring i hela Italien. Rustningar begyntes, härar utskrevos
och en flottexpedition förbereddes. Rom var inne på sitt första
företag mot öster.
Hela företaget gynnades av att konungen av Makedonien,
Demetrios, vid samma tid avled, och att den nya makedoniska
styrelsen 220-talet igenom upptogs av stora svårigheter i
Grekland. Drottningen å sin sida var så föga förberedd på den
fiende, hon väckt upp emot sig, att hon utrustade en av sina
stora rövarflottor och utsände den mot grekiska städer.
Epi-damnos och Korfu anföllos. Förgäves sände borgarna på Korfu
bön om hjälp till stater i västra Grekland. Den hjälp, som
kom, visade sig otillräcklig. Rom avbidade man ej; det var
tydligen en ny, oviss och okänd faktor. Så fogade sig Korfu
för sjörövarstatens öppna småskepp och mottog besättning och
grekisk kommendant från drottning Teuta.
Men i detsamma lämnade konsuln Cn. Fulvius Rom med en
flotta på 200 skepp. Han seglade direkt till Korfu; dit lockade
den nyinsatte grekiske kommendanten med löften att överlämna
staden. Så skedde ock. Med glädje hälsades de romerska
skeppen, och enhälligt förtrodde sig Korfus invånare åt Rom. Ön
ockuperades utan svärdslag, och i Rom funno sedan
grekstäderna längs kusten, den ena efter den andra, sin räddning un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
