Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Korfu. Romarnas första besittning i öster. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORFU 397
mer av planmässighet i Roms 200-tals politik; resultatet, det
romerska världsväldet, låg klart: kausalitetssammanhanget
mellan händelserna, som lett därhän, genomforskades; och på
månget håll har man sedan alltför tvärt vänt på saken och trott
att resultaten varit förutsedda, jå, avsedda av Roms 200-tals
senatorer. Tankar på vägarna till ett medelhavsimperium ha
tillskrivits dem, medan de hellenistiska rikena ännu stodo i en
maktposition, som för den sammanväxande italiska statens män
måste ha tett sig imponerande, i den mån dessa dagars romare
kunde skaffa sig en större överblick överhuvud. Det ligger i
dessa konstruktioner på den romerska från fall till fall gående
politikens grund något av samma betraktelsesätt, som även
kommit vår stormaktstids svenska östersjövälde till del. — På
romerskt område är Holleaux’ nyssnämnda arbete en reaktion i
sällsport förfinad, saklig och grundlig form. Holleaux har i
detalj genomarbetat de källor, vi faktiskt ha att bygga på. Mot
resultaten av denna granskning ställer han en lika skarp och
ingående analys av den romerska politiken i dess helhet under
200-talet. Och hans resultat, givet i närmaste anslutning till
källorna, blir att Roms senatorer under 200-talet ej haft någon
»orientalisk politik». De ha steg för steg på grund av yttre
omständigheter, övergrepp, konung Attalos’ av Pergamon politik
o s. v., gripit sig an med de problem de ställdes inför,
då de blevo Italiens herrar. Den orientaliska politiken har
mera påtvingats dem än avsetts, långsamt ha krafterna och
planerna vuxit med de nya uppgifterna. Och av dem ha efter
hand det romerska kapitalet och de romerska statsmännen förts
över till orientalisk politik med alla dess kolossala
vinstmöjligheter, dess faror och för det romerska statslivet upprivande
problem. Det är oriktigt att lägga slutresultatet inom 200-tals
senatorernas synkrets — det visar Holleaux upp punkt efter
punkt i sitt intressanta historiska inlägg, och de problem, som
rullas upp med Korfus namn, har han därvid ställt i en klar
och vederhäftig belysning. Vill man sedan söka finna de
krafter, som tvingade den italiska östkustens behärskare till det
snara steget över adriatiska viken — då träder det djupt
liggande äldre sammanhang fram som här ovan antytts, den stora
stråkvägen över Adriatiska havet, grekiska östkustens barbari
och förfallet i de grekiska stater, som förut betvingat det och
hållit vattnen öppna. Detta står ovillkorligen främst. Men där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
