Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Korfu. Romarnas första besittning i öster. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORFU 391
Nu för tiden kommer man på en natt från Brindisi, romarnes
Brundisium, till Korfu. Fastlandets öde randberg och de höga
om våren grannt snöhöljda bergstopparna inne i landet ge ett
storslaget helhetsintryck av kusten, mot vilken den stora ön
avtecknar sig med sina skarpt skurna berg, sina skogar och fält,
sina venetianska fort. Staden på öns östkust vid det smala
sundet mot landsidan verkar i våra dagar mer italiensk och
venetiansk än nygrekisk. Stenhus med vackra arkader, smala
gator mellan släta, höga fasader — så långt påminner allt om
Italien, påminner allt liksom forten om den venetianska
sjömaktens positioner, tappert och länge hållna mot turken. De
äro monument över venetiansk tapperhet och krigsskicklighet
lika fullt som Korinths klippa, fast Korfu ej fått en skald som
Byron att besjunga försvar och försvarare. Venetianernas välde
1386—1797 har emellertid satt sin omisskännliga prägel på
staden. Ett hus i vacker napoleonsk stil står sedan vid hamnen
som ett isolerat monument över franska medelhavsplaner på
1790-talet och omkring 1810 — vittnesbörd liksom de
venetianska om planer som i modern tid följt de romerska mot öster.
Och i dessa dagar — för att här gå förbi turkiska, ryska,
engelska och nygrekiska regimer — i dessa dagar har efter ett
par kanonskott och någon blodspillan en italiensk kommendant
residerat i staden. Det är nya händelser, som ovillkorligen rulla
upp hågkomster av gamla, särskilt måhända hos den som efter
en dag på grekers och romares gamla sjöväg en afton gungat
in över det obeskrivligt blå havet och genom de trånga gatornas
trängsel av grekisk-katolska munkar, gatuhandlare, barn, hundar
och gethjordar sökt sig fram till det obetydliga museum bortom
staden, där märkliga minnen av stadens forntida storhet och
fall bevaras.
I samhällsskickens historia har Korfu — eller borde det ha—
en fast ställning genom Thukydides’ skildring av statens
upplösning på 430-talet f. Kr. Det är några kapitel av hans historia
där Thukydides med sällsport mästerskap och djup realistm
tecknar en stad, där samfundsbanden brista under krigets och
tvedräktens tyngd. De ytterliga meningarnas män hindra
segerrikt varje ansats till endräkt, medan man hejdlöst slites om
trasorna av det, som en gång varit en stat. Och författaren
föres över till gripande och sanna allmänna reflexioner om
kriget, den våldsamme läromästaren sorn tvingar stater och enskilde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
