Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Inför den svenska flottans förfall. Av Gustaf Dyrssen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFÖR DEN SVENSKA FLOTTANS FÖRFALL 387
Med en sådan flotta kan icke riket och dess intressen till
sjöss försvaras. Försvarsrevisionens eget mål blir ouppnått och
ouppnåeligt. Redan Marinberedningen yttrade på sin tid
följande sanna, men av revisionen obeaktade ord: »Det kan och
får icke döljas, att flottan går mot en för riket farlig
värdeminskning, för vars förekommande åtgärder, allt kraftigare och allt
dyrbare i den mån de uppskjutas, ovillkorligen måste vidtagas,
om Sverige verkligen vill äga en örlogsflotta värd detta namn.»
Revisionens förslag innebär icke några sådana kraftiga åtgärder.
Någon gång måste det dyra byggandet av ersättning för
artillerifartygen börja. Ju längre det uppskjutes, desto drygare bliva
de behövliga årskvoterna och man befinner sig snart
oundvikligen mellan Scylla och Charybdis. Antingen bliva sagda
kvoter så stora, att budgeten ej mäktar bära dem, eller måste de
sättas så låga, att ersättningsbyggandet drager till den grad ut
på tiden, att materielen därunder alltjämt föråldras och
försvagas slutande med flottans fullständiga vanmakt. Detta om
»den helt och hållet avgörande faktorn».
En viktig och integrerande del av en marinorganisation är
flottans baser och deras skydd.
Basernas betydelse har nog av revisionen insetts. Den säger
nämligen: »Möjligheterna till en snabb, säker och välordnad
mobilisering beror i väsentlig mån på organisationen av flottans
operationsbaser, stationer, varv och depåer, vilka även måste
vara inrättade med tanke på att under loppet av ett krig eller
eljest kunna underhålla sjöstyrkorna» samt »att med hänsyn
därtill, att vid ett krig i Östersjön Stockholms skärgård i de
flesta fall torde komma att utgöra flottans viktigaste
baserings-område, skulle det även enligt revisionens uppfattning vara
önskvärt, att flottans huvudstation vore förlagd till detta strategiskt
betydelsefulla område.»
Dessa yttranden äro ovedersägliga, men revisionen handlar i
detta fall, liksom i flera andra, tvärt emot vad den betecknar
som rätt.
Det förslag revisionen framlägger beträffande baserna och
deras skydd innebär nämligen, att den i Norrland planerade, varom
ovan talats, avsedd som stöd för en i Bottenhavet opererande
sjöstyrka förblir oskyddad och för sitt egentliga ändamål
oanvänd. Stockholms station och varv invid flottans »i de flesta
fall viktigaste baseringsområde» (se ovan) skall tillsvidare »dock
26. Svensk Tidskrift 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
