Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Politisk lågkonjunktur. Av Ivar Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITISK LÅGKONJUNKTUR 377
mentariska liv. Men den politiska professionalismen är till en
viss grad nödvändig i en parlamentarisk stat. Högern kan lika
litet som något annat parti undvara sådana krafter, som i det
politiska arbetet se sin livsuppgift. Det kan icke bestridas, att
det vore en vinst för vårt offentliga liv om ett större antal
intresserade och kunniga män från alla partier kunde, utan att
uppgiva självständighet och oberoende, ägna huvudparten av
sitt arbete och intresse åt politiska värv.
Den allmänna likgiltigheten för politiska frågor och
ringaktningen för riksdagsarbetet, som funnit riklig näring i en del
parlamentariska dekadansfenomen, äro i högre grad än valsättet
och partimaskineriet skulden till den ofta påtalade kvalitativa
försämringen av representationen. Klagomålen över den
sjunkande nivån i riksdagen äro i det avseendet obestridligt
befogade, att det blir allt mera sällsynt att i riksdagen fmna
föregångsmännen och de framträdande personligheterna från olika
områden av samhällslivet. Förr betraktades
riksdagsmanna-skapet som en hedrande förpliktelse för den som genom en
bemärkt och framgångsrik enskild verksamhet på det ena eller
andra området höjt sig över mängden och visat sig äga vidare
blick och dristigare vilja än genomsnittsmedborgaren. Den tid
ligger ej så långt tillbaka, då det var så gott som regel att
näringslivets ledande män hade plats i riksdagen. Den nuvarande
generationen industrimän är däremot mycket sparsamt
representerad. De ha icke tid och lust att sitta i riksdagen. Det
medgives, att det ej är särskilt lockande, men då man
dagligdags ser huru näringslivets vitalaste angelägenheter diskuteras
och avgöras från rent politiska eller partitaktiska synpunkter
kan man icke undgå att beklaga, att riksdagsarbetet i så hög
grad saknar levande kontakt med de många dugande yngre
krafter, som nu gå i spetsen för det svenska näringslivets
utveckling på olika områden. När en av våra främsta industrimän
härom året invaldes i andra kammaren, lyssnade alla partier
med största uppmärksamhet till hans inlägg i ekonomiska och
sociala frågor, och det är otvivelaktigt, att han kommit att
utöva ett icke obetydligt inflytande, om han velat fortsätta sin
parlamentariska bana. Men det praktiska livets uppgifter och
de egna intressena fånga så helt männen av denna typ, att ett
riksdagsuppdrag ter sig för dem som en hart när omöjlig
uppoffring. Först då de dragit sig tillbaka från sin borgerliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
