Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Politisk lågkonjunktur. Av Ivar Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 IVAR ANDERSON
representanter, visar bäst behovet av en kritik, som skoningslöst
blottar ihåligheten i fraserna och bekämpar den politiska
urartningen.
Men denna kritik måste vara positiv. Endast om den bäres
av ett levande politiskt intresse och en saklig, från parti- och
personhänsyn frigjord, övertygelse, kan den bli fruktbringande.
Reaktionen mot partipolitikens överdrifter och mot
riksdagsdemagogien är värdelös, om den icke förenas med ett positivt
intresse för uppgiften att leda utvecklingen in på andra och
bättre vägar. Det tjänar ingenting till att söka bestrida, att
många, jå kanske de flesta utslag av parlamentsleda och
missnöje med vår inrikespolitik, som i dessa dagar komma till synes,
icke fylla dessa krav på en positiv kritik. Det är därför icke
underligt, att reaktionen mot den ensidiga partipolitiken och den
parlamentariska dekadansen i det stora hela varit så fattig på
resultat, trots de många skarpa orden.
Jag tänker nu icke på den bornerade överklassopinion, som
anser att politiken numera är ett underklassgöra och att det är
ett kännetecken på personlig kultur och förfining att uttala sig
ringaktande om riksdagsarbetet och politikerna. Denna opinion
är av ringa betydelse. Däremot är det en allvarlig sak, att allt
flera av den bildade svenska allmänheten och »det praktiska
livets män», som frasen lyder, vända politiken ryggen. Även
om de pliktskyldigast avlämna sina röster — vilket långtifrån
alltid är fallet ens under »normala valår» — så sker det allt
oftare i likgiltighetens tecken. Intresset för de aktuella
sakfrågorna är ytterligt matt, och obenägenheten för aktivt
deltagande i det politiska livet blir allt mera påfallande. Denna brist
på politiskt intresse kan visserligen icke bara skyllas på
missnöjet med de nuvarande förhållandena. Svensken utmärker sig
i regel icke för politisk livaktighet. En ingalunda oviktig orsak
härtill är, att vi icke föra någov positiv utrikespolitik. Detta
betyder att vi sakna en eggelse till vakenhet och vaksamhet,
som icke kan ersättas med de konstlade stimulantia, som
partipolitiken tillhandahåller. Ett levande, sakligt intresse hos hela
folket för det offentliga livet och dess problem förutsätter en
politisk kultur, som väl aldrig kan bliva annat än ett fromt
önskemål. Men den starkt betonade likgiltighet för politiken,
som nu ådagalägges även av de samhällsklasser, av vilka man
har rätt att vänta starkare ansvarskänsla, är ett betänkligt tids-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
