Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 28. 7. 1923 - En engelsk propagandaskrift för antikstudiet - En fallen diktator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 DAGENS FRÅGOR
stadsgrundningen ända bort till Indiens gräns få träda fram och
skildras med insikt och verklighetssinne. På engelskt språk finnes
— det må The Glaim of Antiquity vid sidan av sitt inhemska
propagandasyfte även utom England tjäna till att framhålla — en
antiklitteratur som på ett lyckligt sätt förenar just insikt och
verklighetssinne och som förbinder lugnt omdöme med livlig, behaglig och
klar form.
Den engelska klassiska bildningen är ofta omtalad som en
omstridd, tidsödande lyx och någon gång förbunden med minnet av
lyckade populära citat. Den styrka som detta utsträckta studium av
allmän art ger åt den engelska studentens självständiga omdöme ligger
emellertid i öppen dag och borde ej förbises. Vi tro att varje svensk
student, som arbetat tillsamman med engelska studenter med full
utbildning, skall hålla med därom. Alldeles öppen kan här frågan
lämnas vilket som är att föredraga: detta allmänna, skolade
omdöme eller den tidigare specialisering efter mångläseri på
nederstadiet, som på andra håll eftersträvas. Men inför denna fråga må
det besinnas, vad antikstudiet — utöver sitt formellt skolande
inflytande — verkligen har att ge av väckande stora tankar och
utsikter över konstnärliga, samhälleliga, filosofiska problem. Och här
kan för insikten orn det verkliga innehållet i den klassiska bildning,
åt vilken engelsk ungdom ägnar mycket av sin tid, ånyo och till
sist även hänvisas till bokförteckningen i The Glaim of Antiquity.
Den revolution, som i mitten av juni helt hastigt och utan
större svårigheter gav Bulgarien en ny regering, torde
knappast få några omedelbara följder, som sträcka sig utanför landets
egna gränser. En regering har efterträtt en annan genom en något
mindre lugn procedur än den normala. De nya männen komma
åtminstone till en början att utåt följa samma kurs som de gamla, därtill
drivna av det yttre tvångsläge, vari Bulgarien försatts av de allierade
genom freden i Neuilly. Det hela inskränker sig således till en
rent inre bulgarisk kursomläggning, som knappast kan väcka något
större intresse. Dock förtjänar den nu störtade regimen en hastig
återblick, då den utgör ett originellt inslag i den väv av osunda
styrelseformer, som i världskrigets spår på olika håll fungerat.
Alexander Stambuliski, som sedan hösten 1919 hållit de bulgariska
regeringstyglarna i ett till synes allt fastare grepp, gällde till helt
nyligen såsom en av de få starka männen i denna de svaga
personligheternas tid. Han skildrades som en man med självständiga
synpunkter och sunt omdöme, och han prisades som den gudasände,
som skulle föra Bulgarien ut ur dess svårigheter. Försäkringar gåvos,
att hela landets befolkning som en man stod bakom honom.
Källorna till alla dessa panegyriker förefunnos i ententepressen, och
förklaringen var enkel. Stambuliski kom till makten genom det
hänsynslösaste kryperi för de segrande makterna. 1918 bidrog han kraftigt
att bryta Bulgariens motståndskraft. Han begav sig till fronten
och lyckades få en del av armén hemsänd för att störta konung Fer-
En fallen
diktator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
