Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 28. 7. 1923 - Det återuppvaknande intresset för medicinens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 361
ännu i mitten av förra århundradet livligt omhuldad och hade en fullt
erkänd plats i det medicinska studie- och examensväsendet. Sålunda
fanns tidigare i vårt land i viss mån en lärostol för detta, i det att
bibliotekarien vid Karolinska institutet vid sidan av sin
bokmanna-tjänst jämväl föreläste över medicinens historia, och detta ämne
ingick ock som obligatoriskt examensämne i medicine kandidatexamen.
Det väldiga uppsving, som de medicinska vetenskaperna erforo under
senare delen av 1800-talet, kom emellertid att draga intresset mer och
mer från detta s. a. s. humanistiska inslag i de medicinska
studierna och att leda det åt annat håll. Som en yttre bekräftelse på
detta kan nämnas, att ämnet vid den senaste medicinska
examensreformen, 1907, helt borttogs som examensämne, efter att länge hava fört
ett tynande liv som sådant. Liknande förhållanden hava varit
rådande i övriga kulturländer. Emellertid kan man där som här skönja
ett bestämt omslag. Intresset för denna vetenskap börjar tämligen
allmänt vakna igen.
En god översikt över ställningen i detta hänseende ger professor
Ernst Nachmanson i Göteborg i ett föredrag på Svenska
Läkarsällskapet, som nyligen utgivits i dess Handlingar. Under
jämförande studier av modern medicin har professor Nachmanson
ägnat den antika medicinens historia ingående filologiskt arbete — ett
studium som förövrigt är känt för en vidare svensk läsekrets genom
hans essay, Hippokrates och hans tid (anmäld i denna tidskrift
1922. Häft 1). I det nyss nämnda föredraget ger nu professor
Nachmanson en skildring av det återuppvaknande intresset för medicinens
historia i Europa under senare tid. Han uppehåller sig härvid mest
vid förhållandena i de tyskspråkiga länderna — Tyskland och
Österrike — vilka vardera hava en lärostol i ämnet, den ena vid
universitetet i Leipzig, den andra vid universitetet i Wien. Lärostolen i
Leipzig stödes av ett storartat institut för medicinsk historisk
forskning med bibliotek, arkiv, museum och laboratorium för
fotografering av handskrifter. Innehavarne av dessa lärostolar, Karl Sudhoff
i Leipzig och Max Neuburger i Wien hava båda giort sig ryktbara
genom sina omfattande och djupgående forskningar; den senare har
bl. a. ingående sysslat med utforskandet av Swedenborgs vetenskapliga
arbeten. Även i övriga länder har medicinsk-historisk forskning
återupptagits; framförallt i Förenta Staterna ha goda insatser på sistone
gjorts. I fråga om medicinsk-historisk verksamhet i vårt eget land
under senare tid må erinras om de arbeten, som utgivits av
Djurberg, Hult och Lennmalm, om professor Löwegrens stora
Hippokrates-översättning, om Odenius’ översättning av Celsus samt om den
verksamhet, som utvecklats av Svenska läkaresällskapets
medicinsk-histo-riska sektion och av Linnésällskapet. Påpekas må ock professor
Robert Tigerstedts brett lagda översikt Medicinens historia. I sin
artikel framhåller nu professor Nachmanson betydelsen av
medicinskhistoriska kunskaper. Han belyser detta med exempel, varjämte han
redogör för de strävanden, som funnits, och som nu åter börja upp
träda för att indraga denna vetenskap i läkarutbildningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
