Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - En germansk gestalt. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN GERMANSK GESTALT 351
upprivna Tyskland antagit dimensioner, som kanske aldrig förr.
För Otto Brauns sanningstörst blev väl det mesta av krigsårens
överspända religiositet och mystik för fadd. »Vieles Gefasel halt
sich fur genial. Jene Art der ’Jugendlichkeit’, die sich leider
noch sehr breitmacht, mussen wir energisch bekämpfen. Sie
verfälscht den Geist unserer Zeit», skrev han i oktober 1915.
Två ord älskade han framför allt: »Dienst und Haltung». De
präglade ej blott hans verksamhet utan även hans
livsuppfattning. Att hans egen filosofi paradoxalt hyllade socialismen och
Nietzsche är betecknande nog, även om denna stridsfanfar
knappast fullt kan begripas annat än från fältlivets anspråk på
solidaritet hos alla och övermänskliga ansträngningar hos envar.
Strapatser, faror samt hårt och motbjudande arbete med korta
pauser för intensiva studier, anteckningar, utkast och dikter, allt
frukter av dagshändelsernas intryck eller av impulsiv längtan
bort från dem, fyllde nära fyra krigsår. Hans brevväxling med
föräldrarna och efter moderns död med hennes närmaste väninna,
som blev en andra mor åt honom, visar honom rastlöst
verksam, till sinne och strävanden oförändrad, blott mera härdad
och kärvare. Hans utbildning kan i sin rastlöshet ofta synas
planlös. Huru mycket hans synkrets än vidgades, behärskades
han av en känsla av underlägsenhet i jämnbredd med
ouppnåeliga förebilder. Offentligheten sökte han ej, och den plats
i tjänsten, som anvisats honom, tedde sig viktigare än allt annat.
Ju längre kriget fortgick, dess mera undanträngde Clausewitz,
Schlieffen och andra militära författare hans estetiska och
historiska studier. Icke ett ögonblick uppgav han sina framtidsplaner,
men viktigast för den karaktärsdaning, som var den fasta
punkten i all hans gärning, voro det dagliga livets plikter. Man
kan förstå den beundran, som underordnade måste hysa för en
ledare så fri från alla för det gemensamma syftet främmande
hänsyn. Det officiella erkännandet av hjältemodiga bedrifter,
bekräftat av utmärkelsetecken, väckte mera självkritik än
tillfredsställelse. I verkligheten funnos ju tiotusentals enkla
vapenkamrater, som förvärvat samma förtjänster. »Innen werde ich
eine unberiihrte Seele trägen und einen Gott, von dem wenige
nur zu wissen branchen», skriver dyrkaren av antikens ideal i
sin dagbok efter den erhållna utmärkelsen.
Även under färder inom tänkandets subtilare områden stod
det klart för honom: »im Anfang war die That». Hans
form-24. Svensk Tidskrift 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
