Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Striden mellan Geijer och Fryxell om aristokratfördömandet i Sveriges historia. Av B. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN MELLAN GEIJER OCH FRYXELL 337
dom felaktigt, dels på grund av forskningens dåvarande stånd-
punkt, dels på grund av vanlig mänsklig ofullkomlighet, hos
Geijer liksom hos många vetenskapsmän av utpräglat synteti-
serande riktning aktualiserad särskilt genom intressets inrikt-
ning på det lika och gemensamma mer än på enskildheterna.
Den skörd, Fryxell av sådan anledning kunde göra, då han
synade Geijers vetenskapliga noggrannhet i sömmarna, var dock
ingalunda tillräcklig för att motivera en avstraffning. Mängden
av de Fryxellska anmärkningsanledningarna härflöto ur det
ofullständiga, godtyckliga och ensidiga, som vid varje granskning
utifrån måste synas vidlåda åberopandet av endast det i visst
avseende betydelsefulla eller karaktäristiska hos företeelserna.
Det för Fryxell frånstötande i själva metoden blev tydligtvis
verkligt irriterande genom den Geijerska stilens förkärlek för
den epigramartade sammanfattningen, denna egenart sålunda,
som i Geijers prosa städse allt efter personlig läggning skall för-
nimmas som en stötesten — eller en särskild lockelse. Så kom
det sig, att det Fryxellska angreppet alltför mycket upplöste sig
i en närsynt granskning av enskildheter och uttryck. F Örgäves
sökte Geijer i silt svar återföra meningsbrytningen till större
linjer. Fryxell föredrog den indignerade kriarättarens attityd.
En följd av denna det Fryxellska angreppets läggning är, att
man ur spridda anmärkningar måste sammanleta den helhets-
uppfattning, som genomgår hans broschyrer. Uppgiften är emeller-
tid väsentligt underlättad därigenom, att Fryxell själv i sina senare
skrifter med didaktisk grundlighet framställt sina åsikter. Till
sin allmänna läggning var han, i trygg förtröstan på förnuftet
och tio Guds bud, rationalist och moralist. Han hade utgått
från prästerligt-borgerliga, av frihetstidstraditioner genomsyrade
kretsar. Den äldre generation, bland” vilken han vuxit upp,
usurperade naivt på tidens vanliga sätt radikala naturrättsliga
teorier med republikansk tendens till förmån för en medelklass,
vilken genom enkla, folkliga dygder kände sig i värde upplyft
över de givetvis korrumperade högre klasserna men samtidigt
såg ned på den råa, okunniga massan. Vid mognare år fann
Fryxell sig emellertid väl till rätta med och bland ämbetsmän
i mera framskjuten ställning och en eller annan representant för
bördsadeln. Utan att rubba sina principiella premisser lät han
de bornerade synpunkterna på de mera aristokratiska klasserna
falla och inneslöt även dem i den burgna och bildade klass,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
