Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den svenska socialförsäkringen. Av Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSKA SOCIALFÖRSÄKRINGEN 321
innebär, till en ekonomiskt sund belastning av de olika
näringarnas produktionskostnader. Här är därför den obligatoriska
försäkringen ekonomiskt betingad och bör under alla
förhållanden bibehållas, om också som tidigare framhållits, den svenska
olycksfallsförsäkringslagen tarvar åtskillig omarbetning.
Att låta fattiga människor få rikligare försörjning i så behagliga
former sorn möjligt, är naturligtvis en strävan, som måste
tilltala varje människa; och likaså är varje anordning, som kan
minska den ojämna inkomstfördelningen utan att täppa till
källorna till hela folkets välstånd, att hälsa med den mest
obetingade tillfredsställelse. Men när denna rikligare försörjning
kommer i form av understöd och icke på grund av ökade
insatser i produktionen, visar all erfarenhet och den enklaste
eftertanke, att den icke utan de allvarligaste vådor kan ökas över
en ganska snart nådd gräns. Att finna denna gräns och att
icke överskrida den har alltid varit ett svårt problem; och detta
är icke minst fallet i våra moderna demokratiska samhällen.
Socialförsäkringen hör till de krafter i vår tid — i de flesta
fall drivna av de mest legitima motiv; i andra fall, som
exempelvis vid partipolitikens uträkningar eller vid tidningarnas
osmakliga välgörenhetsreklam av mera blandade sådana — vilka
alltmer öka antalet av dem som ej leva på egna inkomster. Det
är väl fråga värt, huruvida vi ej kommit till en punkt, där en
begränsning måste ske, om vi ej skola få bakslag på samma sätt
som hänt förr i tiden.
När man ser, vartåt utvecklingen för närvarande synes peka,
önskar man nästan, att vi i tid finge litet mer av den anda,
som präglade en man, vilken otvivelaktigt var eri av 1800-talets
största människovänner — man må sedan ha vad mening man
vill om riktigheten av hans politik — nämligen Richard
Cobden. Han sade vid något tillfälle:
»Mine is that masculine sort of charity which would
incul-cate in the minds of the labouring population the love of
in-dependence, the privilege of self respect, the disdain of being
patronised or petted, the desire to accumulate, and the
ambition to rise.»
Orden låta litet gammalmodiga nu, men det kommer nog ej
att dröja länge, innan de bli aktuella igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
