Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 6. 6. 1923 - Den nya arbetstidslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya
arbetstidslagen.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm 6. 6. 1923.
I förkänsla av att den lagstadgade normalarbetsdagen
var ett vågat experiment undveko upphovsmännen att
kalla den med dess rätta namn utan valde den mera oskuldsfulla
titeln »lag om arbetstidens begränsning». Denna benämning lämnar
onekligen rum för åtskilliga tumningar på själva principen om 8
timmars arbetsdag. Sådana vidtogos också redan vid starten. De
utgjorde huvudsakligen medgivanden åt landsbygds- och
hanlverksin-tressena, vilka hade sin politiska förankring hos det liberala partiet.
Endast från detta håll kunde man vänta någon lindring i lagens
stränghet. Härifrån hava också sedermnra vidtagna modifikationer
genomdrivits i riksdagen. Denna liberalernas »vågmästarroll» berodde
i detta fall icke enbart på deras ställning mellan negerande höger
och bejakande socialister, utan sammanhänger direkt med deras
ansvar för lagens tillkomst.
Åttatimmarsdagen är här som utomlands en revolulionsprodukt.
Den franska jakobinyran dekorerade sig med »de mänskliga
rättigheterna», bland vilka arbetets frihet hölls högt i helgd. Den
bolsje-vikiska »världrevolutionen», med avläggare och dyningar, är
prole-tärisk med arbetarklassens särintressen som huvudsyfte. Somliga
länder hugnades med den kraftiga dosis, som hette »proletariatets
diktatur» och privatäganderättens avskaffande, samt hava gått under
på kuppen; andra sluppo undan med blotta förskräckelsen eller blevo,
såsom Poincaré sade om ententen, »immuniserade genom segern».
Här skall icke beröras, varför Sverige ensamt av Europas neutrala
stater måste gå på ackord med en revolutionär stämning bland
arbetarklassen. Huvudanledningen därtill var emellertid, att liberala
partiet var förenat med socialdemokratin till ett vänsterblock med en
koalitionsministär i spetsen. Denna genomdrev en radikal
rösträttsreform och utlovade en lag om normalarbetsdag, varigenom de
organiserade arbetarnas gamla krav från l maj-demonstrationerna skulle
infrias. En tidigare av samma regering tillsatt kommitté för
ändamålet fick av civilminister Schotte föreläggande att utan dröjsmål
framkomma med ett förslag till lag om 8-timmarsdag. Så skedde
också i begynnelsen av år 1919; resultatet av igångsatta statistiska och
andra utredningar avvaktades icke. Vårt gamla överhus, vars
sammansättning naturligtvis genom 1909 års rösträttsreform blivit mera
blandad, men vars konservativa senatstradition var obruten, förkastade
emellertid den kungl, propositionen och föll därmed under hr
Tryggers ledning på sin post samt upplöstes under sommaren för att
lämna rum åt den radikala kammare, som korades av de nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
