Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Några drag ur Finlands politiska liv under de senaste åren. Av Rafael Erich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 RAFAEL ERICH
ohindrat göra sig gällande, då är den relativt självständiga och
ledande uppgift, som enligt normala parlamentariska
grundsatser bör tillkomma regeringen, hotad till livet. Det har i
Finland icke saknats antydningar om, att en sådan osjälvständig,
närmast såsom riksdagens verkställande organ fungerande
regeringsmakt, kunde vara för partipolitiken bekvämast. Faran för
att utvecklingen skall gå i denna riktning bör visserligen icke
överskattas, men tendenser, oförenliga med grundsatsen om
regeringsmaktens självständighet, ha i själva verket framträtt på mer
än ett område. För att nu icke tala om den delvis även på
centerhåll omhuldade tanken, att republikens president borde
väljas av riksdagen och sålunda närmast gälla såsom dess
förtroendeman, ha sådana tendenser, såsom naturligt är, främst
kommit till uttryck i en benägenhet att genom sättet för
anslags-bevillningar, genom budgetbeslut och jämväl genom
folkrepresentationens finanskontroll klavbinda regeringen och inskränka
dess handlingsmöjligheter utöver vad författningen förutsätter. I
samband härmed strävar man att i allmänhet tolka särskilt de
budgetsrättsliga grundlagsstadgandena på ett sätt, som ger
riksdagen så vidsträckt rätt som möjligt att bestämma och att
ingripa. Även på andra områden kunna liknande strävanden
förmärkas, vad lagstiftningen beträffar icke minst i en stundom
framträdande, ytterst betänklig benägenhet att i vanlig
lagstiftningsordning införa bestämmelser, som beröra grundlag och
innebära avvikelser från densamma, samt att sålunda försvaga
författningsgarantierna. Den ordning, i vilken riksdagen med
åsidosättande av all juridisk sakkunskap och utredning, men med
regeringens goda minne behandlade och antog den s. k. Lex
Pulkkinen, d. v. s. lagen om vissa (i strid med lag av
trävarubolag förvärvade) fastigheters avträdande till staten, utgör ett
betänkligt bevis på oriktigt lagstiftningsförfarande. Men såsom ett
glädjande vittnesbörd om de sunda principer i fråga om den
statliga maktfördelningen, som sist och slutligen dock lyckas göra
sig gällande, må det tilläggas, att ifrågavarande lagförslag, efter
det justitiekanslerns och justitieombudsmannens inlägg och
högsta domstolens enhälliga utlåtande ytterligare bekräftat
riktigheten av de invändningar rörande förfarandets laglighet, som
framställts under förslagets behandling i riksdagen, icke blivit
av republikens president stadfäst — en hälsosam bakläxa åt
alltför självtillräckliga lagstiftare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
