Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Några drag ur Finlands politiska liv under de senaste åren. Av Rafael Erich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 RAFAEL ERICH
måste ett återkallande av vad som en gång till efterrättelse
påbjudits framstå som en ytterst tvivelaktig eventualitet.
Möjligheten att Rysslands bristfälliga vallag kunde utvecklas i liberal
och demokratisk riktning och sålunda tillföra riksduman
annorlunda sinnade element, förmådde knappast inge den oförvillade
granskaren synnerligen stora förhoppningar. Rikslagstiftningen,
hälsad av Puriskjevitj med ett »finis Finlandise», tycktes, i hela
sin förkrossande tyngd, ägnad att oundvikligt nedbryta ett
vapenlöst folks motstånd, och mången utlänning, som tidigare
förfäktat Finlands okränkbara rätt, trodde sig nu nödsakad att
ge den hopplöst förlorad. Vida livligare än efter 1899 var man
ock medveten om att det nu gällde livet. Den autonoma
finländska staten och därmed även hela dess kulturliv stod på spel.
Med alla sina fel och brister intog den nya
enkammarlant-dagen gentemot rikslagstiftningen och allt vad därmed
sammanhängde en bestämt avvisande hållning. Om än enskilda
personer ställt sig i förryskningsregimens tjänst, kunde densamma
icke påräkna understöd av något politiskt parti. Det
socialdemokratiska partiet kunde väl redan då i någon mån misstänkas
för föga lojala avsikter, men dess trolöshet mot stat och
samhälle skulle först under alldeles olikartade förhållanden göra sig
gällande.
Andra tider stundade emellertid. Tomtegubben i Åbo slott,
enligt Topelius tidernas väktare i Finlands hävder, måtte väl
redan då ha kunnat förnimma vingslagen av en ny, stormig och
skickelsediger dag. Och vid stränderna av de tusen sjöarna
var det nog mer än en? som riktade blicken mot de
storpolitiska vidderna och sade sig, att endast stora mellanfolkliga
tilldragelser skulle kunna medföra en förändring i landets öde —
blott folket förmådde taga detta öde i egna händer.
Det var i sanning ett säreget läge, i vilket Finland befann
sig efter världskrigets utbrott. Medan det djupaste mörker
vilade över landet, medan allehanda förbud och restriktioner utan
någon som hälst laglighetshänsyn hopades på varandra och
ge-nomdrevos med sådan effektivitet, att det knappast mera kunde
bli fråga om något passivt motstånd, gavs det en skara
beslutsamma och djärva fosterlandsvänner, beredda på alla
möjligheter. Det är nog att här erinra om att, vad det rent aktiva
tillvägagångssättet beträffar, den i Tyskland utbildade jägarba-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
