Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Staden som konstverk. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 RAGNAR JOSEPHSON
Sittes, alla mer inriktade på de aktuella än de historiska
problemen; särskilt kunna nämnas skrifter av stadsbyggmästaren i
Aachen, Karl Henrici (1897) och borgmästaren i Brussel, Ch.
Buls (1898). Den synnerligen rikhaltiga litteraturen i praktisk
stadsbyggnadslära, som framväxte under 1900-talet, tog
visserligen itu med det historiska stoffet, såsom J. Stubbens och
R. Unwins betydelsefulla arbeten; men som naturligt är, lades
här huvudvikten vid behandlingen av den moderna stadens
utbildning. I den 1904 av Sitte grundlagda tidskriften Der
Städte-bau och i skriftserien Städtebauliche Vorträge fingo de estetiska
stadsbyggnadsintressena sina främsta organ.
Om sålunda den Sitteska skriften framförallt blev
inflytelserik på den följande praktiska byggnadsverksamheten, har den
ock haft stor betydelse för uppfattningen av historiska
företeelser. Man ser det synnerligen typiskt i Otto Schliiters
avhandling år 1899 över medeltida städers grundplan. När här
studier göras över medeltidssystemen, inlägges en medveten vilja
i planläggningen även av oregelmässiga bildningar; de sociala
och geografiska synpunkterna skjutas tillbaka för de
rationalistiska. Även den förstnämnda, rent planhistoriska forskningen
på 1900-talet, såsom Meurers och Klaibers, torde hava tagit
intryck, ehuru i mindre grad, av Sitte. Men dennes verklige
efterföljare är dock A. E. Brinckmann, som i sin lilla skrift Platz
und Monument (1908) höjer problemet Staden som konstverk till
verklig vetenskap.
Även hans syfte är lika mycket praktisk estetik som historia.
Han uppger själv ändamålet med sin skrift vara att analysera verkan
och uttrycksmöjligheterna i historisk stadsbyggnadskonst och han
söker härigenom leda in samtiden i rätta banor. Men hans
grepp på uppgiften är dock rent stilhistoriskt, han lyckas
till-lämpa sin lärares, den store konsthistorikern Heinrich Wölfflins
metodiska skärpa på detta nya område.
Behandlingssättet blir därför helt olikartat Sittes, mot vilkens
princip om det måleriska draget i den gotiska staden han för
övrigt bestämt uppträder. Han framhåller att detta är ett
modernt ögas hänförelse, som icke ägde motsvarighet i tiden själv.
Som mönster för modern tid anser han dylikt föra till
framställningar av konstlade effekter, icke till skapande av
konstverk. Brinckmann intresserar sig däremot mest för
klassicismen, och hans praktiska estetik utmynnar i satsen, att liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
