Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Staden som konstverk. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 RAGNAR JOSEPHSON
Men parallellt med dessa under 1800-talets sista tid och
1900-talet framkomna undersökningar har vuxit fram en litteratur,
som betraktar stadens bild huvudsakligen som en frukt av
konstnärlig vilja och som vill klargöra de lagar av estetisk natur,
vilka frambragt de historiska stadsformerna. I motsats mot de
förstnämnda grenarna av stadsforskning är icke denna
framsprungen främst ur ett vetenskapligt intresse utan ur ett
praktiskt-estetiskt. Det var 1800-talets stora, allmänt kända
missgrepp i stadsbyggandet, som frammanade behovet att lära och
förstå äldre tiders stadsbyggnadskonst. Men ur det agitatoriska
syftet framgick omedelbart det rent historiska; det blev
nödvändigt, för att nå effekt, att icke nöja sig med turistskildringarnas
lovsånger över gamla städer, utan att verkligt söka tränga in i
de olika tidernas konstnärliga avsikter vid stadskompositionen,
att söka giva stadsbyggandets konsthistoria. Än är blott en ringa
begynnelse gjord på detta vidsträckta område, men på olika håll
samlas för närvarande material därtill.
Icke blott i sitt syfte utan även i sitt stoff skiljer sig den
estetiska stadsbyggnadshistorien från den sociala-politiska och den
geografiska. Då de sistnämnda arbeta med den plastiska
stadsplanen i stora drag, går den förstnämnda däremot in på
detalj-bildningen av byggnadsformerna för att förklara dessa i
samband med hela kompositionen.
Grundläggaren av denna vetenskap är wienaren Camillo Sitte
genom siri bok Der Städtebau nach seinen kunstlerischen
Grund-sätzen 1889; underrubriken: »ett bidrag till lösandet av moderna
arkitekturfrågor och monumental plastik med särskild hänsyn
till Wien» visar bäst den tendentiösa avsikten med skriften.
Den står också i ett mellanläge mellan modern kritik, teoretiskt
program och historisk skildring.
Sitte framhåller att konsthistorien, som behandlar bokbindaren
och kostymmakaren vid sidan av Phidias och Michelangelo, icke
med ett ord behandlar stadsbyggnadskonsten, och han ser häri
en av orsakerna till 1800-talets förfall på detta område. Han
upptager nu ett stort antal europeiska platser och undersöker
orsaken till deras skönhetsverkan. Han når därvid fråm till
några genomgripande regler särskilt för medeltidsstäder, regler
om platsernas storlek och form, slutenhet, oregelbundenhet, om
monumentalplaceringar, om platsgrupper etc. Det framgår aldrig
fullt tydligt om Sitte i alla föreliggande fall tror på medveten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
