Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Avrustningskonferensen i Moskva. Av Erik Heinrichs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AVRUSTNINGSKONFERENSEN I MOSKVA 169
fall kunna kallas under fanorna, sakna så gott som all militär
utbildning.
För övrigt — rakt på sak! — vilket högre berättigande har
en proportionalitet, som bygger på folkmängdssiffror? Varför är
det rätt och billigt, att den fysiskt starkare av tvenne
motståndare, den redan i och för sig överlägsne, härutöver skall
berättigas bära effektivare vapen än den svagare? Eller har
exempelvis en proportionalitet på grundvalen av statsterritoriets
areal ett dylikt högre fog för sig?
Vad sedan budgetnormeringen vidkommer kan denna åtgärd i
fråga om stater, som så att säga startat samtidigt, väl ha en viss
betydelse såsom måttstock för det döda materialets begränsning.
Rysslands delegerade vid Moskvakonferensen ville icke erkänna,
att de representerade staterna byggde på alldeles olika grunder.
Trots all förstörelse och vanvård, trots inbördeskrig och yttre
konflikter, har Råds-Ryssland ännu alltjämt i sina depoter väldiga
förråd av vapen och annan krigsmateriel, som det ärvt av
det störtade kejsardömet eller tagit i byte av besegrade vita
generaler. Rysslands västliga grannar befinna sig i ett annat
läge. En för alla lika maximikostnad per soldat skulle för de
nya staterna betyda en avsägelse av varje möjlighet att
småningom till sin fördel korrigera den disproportion mellan resp.
härars döda krigsmateriel, som betingad av historiska
omständigheter existerar och — om siffror vore tillgängliga — kunde
ledas i bevis. Det är vidmakthållandet av denna disproportion
ryssarna avse med sitt ofta hörda tal om proportionalitetens idé.
Det bör ännu erinras om att frågan om de marina
rustningarnas begränsning icke upptagits på ryssarnas program för
konferensen i Moskva. Utan garantier för sjö stridskrafternas
samtidiga normering bleve betydelsen av lantarméernas
reduktion illusorisk och allt ordande om fredsvilja .— till lands —
ett hån. Det är för Finlands statliga bestånd en fråga av vitalt
intresse, huru förhållandena på Östersjön skola utveckla sig.
Sverige och Finland ha här ett gemensamt intresse. Trots sin
stympade flotta är Ryssland redan nu en maktfaktor som år
för år växer.
Det är alldeles riktigt att invända, som ryssarna gjorde, att
den marina avrustningsfrågan kan diskuteras blott när alla
Östersj östa ter äro med. Men härav följer obestridligen också
riktigheten av påståendet att i Moskva intet kunde nås för fre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
