Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 17. 3. 1923 - »Slesvig delt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 145
lär icke kunna utsägas utan direkta undersökningar på platsen. Men
det kan icke förbises, att agitationen icke förstummats vare sig bland
tyskar eller danskar i syfte att göra gränsordningen av 1920 till något
övergående. I och för sig kan detta icke vara någon överraskning,
ty uppgörelser av detta slag påverka alltid folkkänslorna, och dessa
bringa lätteligen förnuftsskälen till tystnad. Spörsmålet är dock, om
denna nationalkänslornas kamp skall bli varaktig eller möjlighet finnes
att mildra och bilägga den.
Skulle man döma efter den nyligen utkomna danska publikationen
»Slesvig delt. Det dansk-tyske Livtag efter Verdenskrigen», redigerad
av L. P. Christensen, vore det icke skäl att hysa någon optimism
ifråga om dansk-tysk försoning. En grupp av dem, som ivrigast
arbetade för folkomröstningsseger åt danskarna speciellt i
Mellanslesvig, hava förenat sig att i nämnda bok framlägga sina
hågkomster, utgjuta sin bitterhet och tolka sina framtidsförhoppningar. Ett
långt stycke kan varje svensk följa dem. Vi behjärta livligt deras
förhoppningar om vidsträcktare restitution, och vi förstå besvikelsen
över halvt resultat, men samtidigt torde det vara omöjligt att här i
landet finna resonans för de kamptoner, som klinga genom boken.
Därest det blott ankommit på Frankrike, hade det näppeligen mött
några hinder att i Versaillesfreden restituera hela Slesvig — och
varför icke även Holstein intill Kielkanalen? — till Danmark. Det
dåvarande danska kabinettet, Zahles radikala ministär, vägrade
emellertid varje ansträngning med sådant syfte och begränsade sina
önskningar till den folkomröstning i Nordslesvig, som alltsedan 1860-talet
varit omdiskuterad. Så inskränktes fredens slesvigs-klausuler till att
föreskriva folkomröstning i Slesvigs norra och mellersta zoner, medan
tanken på liknande i den sydligaste utgick. Resultatet blev det kända:
i den nordligaste zonen 75,000 danska och 25,000 ty^ka röster, i den
mellersta resp. 13,000 och 48,000. Med anledning härav riktas nu
skarpa förebråelser mot kabinettet Zahle för att ansträngningarna ej från
början inställdes på hela Slesvigs förvärv och att detta icke ägde rum
enligt historisk rätt och utan varje omröstning; för att man i varje fall
ej ovillkorligen krävde omröstning jämväl i den sydliga zonen; för att
icke rösträttsgrunderna avsevärt inskränktes; att icke efter
omröstningen all energi insattes på en delning av Mellanslesvig därhän, att
särskilt Flensburg också återgick. I avsikt att framtvinga ett försök
ännu i sista minuten föranledde ivrarne Zahles avsked den 29 mars,
varefter det arbetades hos stormakterna för att få Mellanslesvig och
Flensburg till ett internationellt territorium; förebild var därvid
Saar-distriktet och målet successiv fördanskning. Men detta var för sent,
den internationella kommission, som lett omröstningarna, hade redan
avgivit sitt betänkande, vilket blev avgörande för
ambassadörkonferensen. Det återstod blott att lova dessa danskar, som kvarblevo
under Tyskland: »I skal ikke blive glemte!»
Lika oförbehållsamt som den citerade boken angriper kabinettet
Zahle, nära nog med anklagelser för landsförräderi, lika tydligt låter
den förstå, att vidsträcktare återförvärv blott är skjutet på framtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
