Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Högsta domstolens äldsta historia. Av Carl Hallendorff - Från museerna. Av Henrik Cornell - Nationalmusei årsbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 LITTERATUR
blottställt sig som verktyg åt den energiske regentgunstlingens
maktbegär. Med Gustav IV Adolfs eget regeringstillträde inträdde lugnare
tider, domstolens ställning stabiliserades så, att förändringen genom
1809 års regeringsform mest innebar ett färdigbyggande av det redan
förefintliga.
Om arbetet under denna tjugoårsperiod, märkligare avdömda mål,
medlemmarnas personligheter och egenartade insatser i den högsta
rättskipningen har förf. samlat och framlagt ett överväldigande rikt
material. Måhända är det den verklige juristen allena förbehållet
att rätt värdesätta detta, men även vi lekmän kunna livligt njuta av
denna intima bekantskap med personer och händelser. Att
exemplifiera tjänar till intet, det bleve blott en axplockning på måfå, där
snart sagt varje sida lika fängslar intresset. Blott är det på sin plats
att erinra om de rikhaltiga biografier över domstolens medlemmar,
varmed volymen avslutas. De böra ju icke studeras isolerade utan
i samband med hela boken, men när man genomläst denna, får man
i dessa mera utförda porträttstudier en förträfflig repeterande
kommentar. Galonius är tack vare finländsk forskning förut noga
studerad. Karl Axel (Trolle-)Wachtmeister hör till tidens mest omtalade
gestalter men framträder här med helt annan realitet än i
memoarernas antingen obligata rökoffer eller till äventyrs mera uppriktiga
smågnat. Herman av Låstbom, hårt bedömd hos de flesta samtida,
har erhållit en övervägande sympatisk teckning. Arvid Fredrik Kurck
och Karl Ulner, för att nämna ytterligare ett par medlemmar av
domstolen, synas väl förtjänta av det intresse förf. visat deras
personer och gärning.
Det är en centralpunkt i den svenska samhällsbyggnaden, som
genom denna skrift belysts bättre och rikare än förr, och då så otaliga
trådar från de mest skilda lager löpte samman just där, har
författaren tillika givit en tidsbild av så sällsynt värde, att ingen historiskt
intresserad kan försumma att ägna den uppmärksamt studium.
Carl Hallendorff.
FRÄN MUSEERNA
Nationalmusei årsbok har allt sedan den startades framträtt med
ett så distingerat yttre, att den redan på denna grund blivit en gärna
sedd gäst. Den nu föreliggande årgången bjuder på åtskilligt av
intresse. Agne Beijers bidrag är kanske det tyngst vägande. Han
offentliggör nämligen Tessinska scenteckningar till Karl XII:s teater,
som ha en ganska enastående betydelse ur både konst- och
teater-historisk synpunkt. Uppsatsen bringar nyheter inte bara för
kännedomen av den svenska utan även av den förebildliga franska scenen.
Olov Granberg ger oss åtskilligt nytt till batalj målaren Lemkes historia.
Särskilt värdefullt synes, att han bifogat ett inventarium över
konstnärens oeuvre. Gastav Munthe behandlar kinesiska målningar i
Nationalmuseum, Carl David Moselius meddelar Masreliezbref, och Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
