Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Historieskrivaren Jonas Hallenberg. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 NILS AHNLUND
1626, avbröts verket 1796. Hallenbergs avsikt hade
ursprungligen varit att bringa det till fullbordan i sex band, men denna
plan synes han snart nog ha uppgivit. Ämnet växte i bredd
under hans forskningar. Det lär kunna sägas, att intet arbete
i svensk historia från den föregående tiden i djupgående
forskning överträffar detta Hallenbergs verk, Lagerbrings rikshistoria
icke undantagen, varvid dock torde böra erkännas, att
Hallenbergs uppgift till sin art varit lättare än Lagerbrings.
Hallenberg ägde också en förmån, som den store hävdatecknaren i
Lund saknade: den närmaste tillgång till huvudstadens arkiv
och boksamlingar. Och han utnyttjade dem lika samvetsgrant
som ihärdigt. Det är i främsta rummet genom sin
utomordentligt solida arkivforskning, som Hallenbergs arbete har anspråk
på ett hedersrum. Redan den sorgfälliga genomgången av
riks-registraturet har varit ett jättearbete; det finnes alltjämt icke
något historiskt verk, som för Gustav Adolfs tid rikare
avspeglar denna betydelsefulla källserie. Märklig är också den insikt
Hallenberg röjer om kammararkivets vikt för forskningen i vår
inre historia; ingen har före Hans Forssell ägt en så skarp blick
för denna sak som Jonas Hallenberg. Han har även använt
Svea hovrätts och Statskontorets arkiv. Helt naturligt röjas
luckor i hans forskning; sålunda har han icke haft tillgång till
den stora Oxenstiernska brevsamlingen, då förvarad på Tidö.
De lärda förbindelser, varom arbetet vittnar, äro måhända, utan
att vara betydelselösa, mindre omfattande än man kunnat vänta.
Det är egentligen endast tvenne sådana förbindelser, som
förtjäna att framhävas: den ena med den unge greve Sierakowski,
medlem av den polska beskickningen i Sverige 1790, av
Gjörwell i varma färger skildrad som »en av de vittraste unge
herrar å sin tid», den andra med Henrik Gabriel Porthan i Åbo.
Sierakowski riktade Hallenberg med avskrifter av viktiga
aktstycken rörande svensk-polska underhandlingar på 1620-talet;
flera av dessa ha anlitats för Hallenbergs framställning, medan
andra höra samman med de aldrig fullbordade delarna av
verket. Porthan har säkerligen mer än någon annan samtida svensk
historiker intresserat sig för Hallenberg, för vilkens räkning han
lät taga en del avskrifter från de Arckenholtzka samlingarna i
Åbo, förstörda ett fyrtiotal år senare i den stora branden. På
så sätt ha delar av brevväxlingen mellan Gustav Adolf och Ebba
Brahe räddats åt historieskrivningen. I Porthans intresse för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
