Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hur Sverige regeras. Av Junius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 JUNIUS
den vid lagstiftningen dock starkare. Det verkliga initiativet
är i regel Kungl. Maj:ts, och den framlagda
statsverkspropositionen med senare framkommande kompletteringar bildar den fasta
utgångspunkten för riksdagsarbetet. Men när Riksdagen prövar
de gjorda utgiftsäskandena, händer det, att den ökar dem av
egen drift, likasom än oftare, att den prutar och avslår; likaså
kan den jämka på inkomstberäkningen och göra t. o. m. ganska
ingående förändringar i en skattelags grunder och detaljer. I
ett och allt har den visserligen att taga hänsyn till, vad som
förut varit — närmast representerat genom tidigare och gällande
statregleringar — och vad den nu överskådliga framtiden
oundgängligen anses kräva, men den behärskar här lättare
enskildheterna än vid lagstiftningsarbetet. Och i väsentligt högre grad
än vid lagstiftningen kommer på detta område till sin rätt den
praktiska erfarenhet från olika livsställningar, som bör vara
samlad inom kamrarna, och som kan sätta deras medlemmar i
stånd att med kylig kritik pröva gagnet och nödvändigheten i
begärda utgifter och de klokt avvägda proportionerna vid
skattebördornas fördelning. Om det gäller, att vårt viktigaste utskott
för budgetbehandlingen, statsutskottet, varit Riksdagens egentliga
statsmannaskola, ifall ett så ståtligt uttryck får brukas, beror
detta mindre därpå, att utskottsledamöterna haft en så obegränsad
makt att utöva, än därpå att deras praktiska arbete med
statregleringen vant dem att se livets behov på närmaste håll och
att så vitt möjligt finna praktiska utvägar till uppgörelse, också
när dessa behov råkat i strid med partiprogram eller enskilda
mäktiges älsklingsfunderingar. Det är nämligen med politiken
lika väl som med strategien, att den ytterst är »em System der
Aushilfe».
Detta för ovillkorligen med sig, att beslutmyndigheten glider
efter tillfälliga omständigheter. När ett utskott tillstyrker och
kamrarna sedan bifalla något mera genomgripande beslut på olika
områden, har detta oftast föregåtts av intima förhandlingar, om
vilka sällan upplysningar tränga till allmänheten. Fackministrar
och i särskilt viktiga fall statsministern själv, ordförande i
vederbörande utskott eller utskottsavdelning samt en och annan
av de utskottsspecialister, som gärna utbilda sig för vissa
områden, slutligen också i mån av frågans betydelse framskjutna
partimän taga på ett skäligen formlöst sätt del i förhandlingar,
vilkas resultat till sist fixeras hos avdelningen eller i utskottets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
