- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Trettonde årgången. 1923 /
72

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 19. 1. 1923 - Arbetslöshetsförsäkringens problem - Språkfrågan vid Helsingfors universitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig att efter forcerat remissförfarande framlägga förslaget redan denna
riksdag.

Hur det än kommer att gå, så måste man emellertid vara glad
över att detta socialförsäkringens svåraste problem framkommit på
en så sen tidpunkt, att eftertanke och kritik börjat vakna både på
det ena och andra hållet. Man har hunnit lära av den danska
arbetslöshetsförsäkringens urspårning under krisåren och av vår egen
hjälpverksamhet under den sista oerhörda arbetslöshetsperioden, som
under de tvenne sista åren lär ha kostat staten 149 mill. kronor.
Det har varit mycket dyra lärpengar. Men så synas också alla de
Arbetslöshetskommissionens erfarenheter och principer, som
kodifierades vid den beryktade riksdagskompromissen i våras, oavkortade
hava influtit i kommittéförslaget. Huruvida vederbörande också givit
sig ut på djupare vatten och sökt loda, om arbetslöshetsförsäkringen
överhuvud kan baseras på en ur praktisk och teoretisk synpunkt
bärkraftig nationalekonomisk grund, d. v. s. om
arbetslöshetsförsäkring passar för våra säregna arbetsmarknadsförhållanden samt är
principiellt förenlig med det personliga självansvarets och det fria
bytets hushållningsform — om allt detta kan man icke döma, förrän
betänkandet är utkommet från trycket.

Språkfrågan vid Helsingfors universitet.



Striden om svenska och finska språkens ställning
i Finland har under de senaste månaderna lågat
upp på ett område av den största betydelse.
Helsingfors universitets — det enda finländska statsuniversitets —
statuter äro av år 1852 och ha sedan länge gällt som föråldrade. Under
den ryska tiden ville man ej röra vid dem av fruktan att förlora de
prerogativ, som man faktiskt hade. Nu har emellertid
nydaningsarbetet inom den finländska staten nått universitetsstatuterna. Finlands
nya regeringsform förutsätter en ny lag angående grunderna för
universitetets organisation, och universitetets konsistorium har utarbetat
förslag därtill. Detta förslag antogs av konsistorium med stor
majoritet — även av flera finska medlemmar — och regeringens
proposition, som undertecknats av republikens president och kontrasignerats
av en undervisningsminister med finskt namn, ansluter sig nära till
detsamma. Så långt är allt gott och väl. Men i riksdagens
grundlagsutskott gjorde sig de nationella motsatserna gällande på ett för
förslaget ödesdigert sätt. Saken tog därmed en vändning, som
onekligen ter sig hotande för svenskarnas framtida ställning vid
Helsingfors’ universitet, och Helsingfors’ universitets statutfråga har därigenom
blivit en aktuell svensk kulturfråga, som ej kan förbises.

Helsingforsuniversitetet var svenskt ännu för omkring 30 år sedan.
Denna dag räknar det 36 svenska professorer mot 19 finska, 19 svenska
e. o. professorer mot 13 finska, 4 svenska och 6 finska adjunkter,
38 svenska och 58 finska docenter. Man måste därvid betänka att
för 50 år sedan från svenska skolor utdimitterades 193 elever mot
16 från finska, och att först 1889 nyinskrivna studenter från finska
läroverk i antal överträffade de svenska. Ännu i dag utgöra de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:41 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1923/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free