Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av Oscar Wieselgren - Hjalmar Söderberg: Ödestimmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 63
linden, där ett folkloristiskt intressant motiv upptagits och genomförts
med psykologisk sanning och gripande allvar.
Hjalmar Söderbergs drama Ödestimmen har redan — som fallet
för övrigt ju ofta varit med författarens arbeten — hunnit låta ganska
mycket tala om sig. Att dramat handlar om dagarna närmast fore
världskrigets utbrott framgår ju redan av titeln, och att det land, i
vilket dramat utspelas, är Tyskland, därom behöver man icke ett
ögonblick stanna i tvivelsmål. Författaren har visserligen velat göra
gällande att han icke syftat på något särskilt land utan velat framställa
en stor politisk konflikt i allmänhet, utan direkt förbindelse med
bestämda nationella förhållanden, men detta är en ren fiktion. Varje replik
i dramat visar att det är Tyskland som åsyftas; för att ytterligare
bestyrka detta behöver man blott hänvisa på sådana i dramat
förekommande detaljer som att det omtalade folkets nationalsång med
en lätt retouchering är identisk med Deutschland, Deutschland fiber
allés och att dess kejsare bland sina förfäder räknar en monark, som
bland annat skrivit en vederläggning av Machiavelli. Därom vore nu
emellertid i och för sig ingenting ont att säga, om endast dramat
sådant det är vore acceptabelt ur litterär och scenisk synpunkt. Men
så är tyvärr icke förhållandet. Ödestimmen är ingenting annat än
en slags modern Haupt- und Staats-Action, en rad nödtorftigt
hopfogade scener, sammanhållna av ett händelseförlopp utan dramatiskt
liv och utan inre utveckling. Taurien står i begrepp att börja ett
krig mot en mindre grannmakt, och dess kejsare, tveksam inför det
oerhörda ansvar som är förbundet med att släppa lös krigsfurian,
söker råd hos en rad av sitt rikes ledande statsmän. Den ene råder
till krig, den andre till fred; oböjligast av alla är statskanslern Anker,
vilken med hänvisning till pliktens och samvetets bud vägrar att taga
del i krigsaktionen och som av denna anledning omedelbart efter
krigsutbrottet mördas av en uppretad folkhop. En flyktigt antydd
kärlekshistoria mellan statskanslerns dotter och den gamle
fältmarskalken von Trotkes son utfyller dramat. — Att replikerna på många
ställen äro pregnant formade faller av sig själv hos en författare
med så ovanlig stilistisk talang som Hjalmar Söderberg; men tyvärr
finnas också enskildheter, som med blott alltför stor påtaglighet visa
att författarens kritiska sinne under dramats utarbetande legat i
dvalliknande slummer. Även om man i likhet med Hjalmar
Söderberg ej gärna försummar något tillfälle att rikta ett sidohugg mot
kristendomen borde man dock i eget intresse taga sig till vara för att giva
sina tankar sådan form som exempelvis kejsarens repliker om
bibelordets förhållande till den moderna befolkningsstatistiken. Dylikt hör
hemma i den enklare fritänkarlitteraturen, orn någon sådan över huvud
taget ännu finns kvar i vårt land. Att se Hjalmar Söderberg ännu på
gamla dagar speciminera för en plats i dess led gör ett odelat
bedrövligt intryck. —- Vad dramats sakinnehåll beträffar så går det ut
på att visa Tauriens, d. v. s. Tysklands, oemotsägliga skuld till
krigsutbrottet 1914. Vill Hjalmar Söderberg bekänna sig till denna tros-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
