Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Champollion. Ett vetenskapligt hundraårsminne. Av Ernst Nachmanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 ERNST NAGHMANSON
motiska (folkliga), en ytterligare förkortad form, vilken
användes i regeringsskrivarnes handlingar och i populära
litteraturverk. Men med kristendomens seger upphörde icke blott
bruket av den egyptiska skriften, utan också förståelsen därav.
Den var ju icke heller en vanlig bokstavsskrift av den art, ma/i
annars var förtrogen med, som den hebreiska eller den grekiska,
tecknen gåvo bilder av gudar, människor, djur, växter, redskap
och annat.
När europeiska forskare under renässansen åter vände sin
uppmärksamhet mot det gamla Egypten och därvid också sökte
tolka de monument, obelisker och andra, som under senantiken
förts till Europa, särskilt till Rom, tillade de dessa tecken —
liksom överhuvud den gamla Orientens kulturskapelser — en
djupsinnig betydelse. I anslutning till de antika auktorernas
föreställningssätt sågo de i hieroglyferna en bildskrift utan
ljudtecken, ett uttrycksmedel alltså av liknande art som vår
bronsålders hällristningar. De höllo hieroglyferna för symboler, som
beteckna icke a, fr, c, d, icke ljud alltså, utan gud, konung, djur,
lem, vapen etc.: och de trodde, att dessa begrepp inneburo
sammanfattningen av de högsta och hemlighetsfullaste sanningar,
vilka emellertid just genom de gåtfulla tecknen skyddades mot
den profana mängdens nyfikenhet och vanhelgande. Så blevo
också tydningsförsöken dilettantiska och fantastiska nog. En
fransk abbé sökte och fann i hieroglyferna meteorologiska
iakttagelser, och en annan forskare, en svensk diplomat vid namn
Nils Gustaf Palin (1765—1842) lyckades att läsa ut ur dem eller
kanske rättare in i dem davidiska psalmer.
Den enda ljuspunkten i denna äldre periods famlande och
trevande var ett uppslag av den berömde danske arkeologen
Georg Zoéga (1755—1809). Han fäste uppmärksamheten därpå,
att de egyptiska monumenten alltid invid de inhuggna
konungaporträtten ha hieroglyfiska tecken, omgivna av en oval ring o|,
och han uttalade den förmodan, att dessa tecken inne i den så
kallade kartuschen innehöllo den avbildade konungens namn.
— En god föreställning om en sådan kartusch lämnar en här
avbildad kalkstele ur Nationalmusei egyptiska samling.
Med Zoéga stå vi vid tröskeln till den nya tid, som
Bonapartes djärva tåg till Egypten öppnar för den egyptiska
fornkunskapen. Det var säkerligen mindre vetenskapligt intresse
än strävan efter vetenskaplig nimbus, som drev Napoleon, lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
