Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Skråsocialismen. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 ELI F. HECKSCHER
Vad det därvid närmast gäller är begränsningen i antalet
yrkesmän eller rättare antalet i en viss industri verksamma.
Det är bekant, att fackföreningarna redan nu ej sällan med
större eller mindre framgång strävat att genom
lärlingsbegränsning eller på annat sätt hindra tillträdet till yrkena och
därmed skapa monopol. Detta har dock hittills ansetts olyckligt
också ur ren fackföreningssynpunkt av den anledningen, att man
därigenom uppammat företag som arbeta med oorganiserade
arbetare och som därför både göra åtgärden illusorisk och försvaga
fackföreningens inflytande. Men orsaken är att fackföreningarna
icke nu äro »strejkbrytarfria», att det med andra ord saknas
möjlighet att på fackföreningsvägen hindra det fria yrkesvalet.
Skulle organisationerna lagligen utrustas med dylika
befogenheter, uppstode ett helt annat läge.
Också beskaffenheten av ett dylikt läge framgår av erfarenheten.
Skråsocialismen bär nämligen icke sitt namn förgäves; den
innebär i detta hänseende en förnyelse av det gamla skråväsendets
grundsatser, (inom parentes är det hos oss vanligen brukade
uttrycket »gillesocialism» en felaktig översättning från engelskan;
guild eller craft guild är det engelska ordet för
skråorganisation, medan gille på svenska som bekant betyder något helt
annat.) Inom skråväsendet kom man nämligen mycket snart,
kanske rent av från början, till att begränsa antalet mästare i
de olika »ämbetena». För att taga blott ett enstaka men ett
svenskt exempel bestämde Karl IX under sin herligtid (1576),
att ett visst antal skulle fastställas för mästarna i varje ämbete
och stad, »efter talet som kan vara på borgerskapet och som
hvar stad är stor till»; detta utfördes sedermera i detalj för de
olika städerna, så att t. ex. Nyköping fick sex skomakare och
tio skräddare, medan två guldsmeder skulle få finnas i
Vadstena och sex i Linköping, med uttryckligt tillägg, att en ny
mästare ej finge utses förrän en av de gamla fallit ifrån.
Det fria yrkesvalet är med denna ordning tillspillogivet. Man
frågar sig närmast, vart alla de nya människor skulle taga
vägen, som på grund av skråväsendet hindrades att vinna inträde,
trots att det funnes användning för deras tjänster. I fråga om
det gamla skråväsendet kan historien ge svaret. De blevo
»bön-hasar», d. v. s. olovliga hantverkare, som slogo sig ned i de
sämre bevakade eller rent av skråfria förstäderna eller på
landsbygden, men också till tack förföljdes med hugg och slag, jå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
