Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Skråsocialismen. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKRÅSOCIALISMEN 27
se närmare på en lösning som lämnar produktionsmedlen i
statens hand men låter deras användning, d- v. s. själva
produktionen och herraväldet över produkterna, handhavas av de
anställda själva; så långt torde nämligen skråsocialismen i stort
sett vara relativt enig inom sig själv. Samtidigt blir det dock
därigenom tillfälle att betrakta alla de ifrågavarande strävandena
från enhetliga synpunkter.
Då är man emellertid skyldig sig själv och sitt samhälle att
först söka fatta själva den drivande kraften i det nuvarande
ekonomiska systemet, dess uselhet må hur mycket som helst
anses stå utanför diskussion. Denna kraft har många namn,
men dess innebörd är att all verksamhet betalas med hänsyn
till folkets uppskattning av dess frukter. Produktionen är till
för konsumtionens skull; ingen får en inkomst, som icke
för-anledes av att vad han åstadkommer eller tillhandahåller direkt
eller indirekt röner motsvarande uppskattning hos den
förnuftiga eller oförnuftiga, moraliska, morallösa eller omoraliska
mänskligheten. Kroppsarbetarna få en lön i direkt förhållande
till företagarnas behov av dem såsom led i en
produktionsprocess, som åstadkommer vad folk begär att få, och företagarnas
egen inkomst beror på hur de gå i land med sin uppgift. Också
de minst oumbärliga inkomsterna i samhället föranledas av att
man på detta sätt tillhandahåller vad människorna vilja ha;
ägaren av en tomt eller fastighet vid Strandvägen i Stockholm
skulle ej få större avkastning på den än ägaren av en myrmark
i Juckasjärvi, om folk ej av någon mer eller mindre
outrann-saklig anledning föredroge att bo på det förra stället.
Den som ej vill tillhandahålla vad människorna uppskatta
har därför ingen plats vid samhällets bord, men var och en
som vill det kan å andra sidan taga plats utan att be om lov.
Man må vara bankdirektör, verkstadsdisponent, handlande,
författare, konstnär, bonde eller kroppsarbetare; i det ena fallet
som i det andra får man försvinna, när man ej längre gör skäl
för sig. I många fall, nämligen i fråga om de arbetsfria
inkomsterna, är det visserligen ej man själv utan blott de
produktionsmedel — naturtillgångar eller kapital — man äger som
måste göra skäl för sig; men så ofantligt viktig denna skillnad
än är, kan den för tillfället få lämna plats för det ännu
viktigare gemensamma: att man ej kan leva utan att tillhandahålla
vad andra vilja ha, men att man kan leva så snart man gör det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
