Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Några ord om Nationernas förbund. Av Ernst Trygger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM NATIONERNAS FÖRRUND 21
Vid begäran om hjälp skall angivas, vilka stater anses böra
lämna hjälpen i fråga, och rådet anmodar de stater, som av
detsamma befinnas vara de lämpligaste för uppdraget, att lämna
erforderlig hjälp. Rådet har ock att bestämma den stat, som
skall taga ledningen av den militära hjälpaktionen. Slutligen
fästes uppmärksamheten på, att det fordras för det avsedda
målets vinnande, rustningsminskning tack vare garantifördrag,
att de stater, som underskriva fördraget och åtaga sig dess
förpliktelser, förbindas att hålla en effektiv krigsmakt av en viss
styrka för att kunna användas på anmodan från Nationernas
förbunds råd.
En viktig punkt, som emellertid för mig är oviss, beträffande
garantifördraget är den, om förutsättningen för den avsedda
garantien att hjälpa den angripne är den, att angriparen handlat
i strid med förbundsaktens bestämmelser i art. 12, 13 eller 15,
eller om garantien gäller jämväl i andra fall med undantag av
sådana, då angriparens åtgärd avser realisationen av en genom
domstols avgörande eller bindande förklaring av råd eller
församling honom tillerkänd rätt. För den förra meningen skulle
kunna anses tala ett yttrande av den tillfälliga blandade
kommissionens specialkommitté, att garantiavtalets ändamål skulle
vara att låta varje angripare förstå, att avtalets signatärmakter
icke ämna låta sig nöja med att förvara den angripne, utan att
de komma att taga till offensiven och straffa en angripare,
som skulle brutit mot art. 13 (varför icke art. 12 eller 15?) i
förbundsakten. För den senare meningen åter kan göras gällande,
att den kunde synas bäst stå i överensstämmelse med garantifrågans
historiska ursprungochmed hela sammanhanget mellan avrustning
och garanti. Ett garantifördrag, som blott skyddar mot
angrepp i strid mot förpliktelserna enligt art. 12, 13 eller 15,
hjälper ej den, som minskat sina rustningar, för den händelse
något bindande avgörande enligt sistnämnda art. ej kan komma
till stånd och motparten därefter skrider till angrepp. För min
del har jag därför, då i församlingens resolutioner intet nämnes
om att garantien vore avsedd att gälla endast med avseende å
ett i strid med förbundsaktens ifrågavarande bestämmelser gjort
angrepp, hyst tvekan, om avseende kan fästas vid
specialkom-mitténs ofullständiga uttalande.
Nu är det ju visserligen sant, att vad som anförts endast är
uppslag, som böra underkastas ytterligare granskning av de särskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
