Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens Frågor 2. 12. 1922 - Englands nya underhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 585
rösta på en »borgerlig» kandidat, i all synnerhet om denne räknas
till högern. I England och Skottland ger valstatistiken i ögonen fallande
bevis på motsatsen, även om där på sista tiden i vissa landsdelar,
t. ex. trakterna kring Glasgow och Newcastle, bolsjevikiskt färgad
socialism börjat genomsyra arbetarvärlden och därmed sprida klass
kampsidéerna i deras rättrogna formulering.
En annan omständighet, som man i Sverige ofta förbiser vid
iakttagandet av engelska valstrider, är det personliga momentets stora
betydelse vid väljarnas bearbetning och den anglosaxiska sportanda,
som så starkt framträder i varje valkampanj. Parlamentskandidaten
söker minst lika mycket göra sig själv som sin politiska trosbekännelse
populär, hans (eller hennes) husbesökande medhjälpare i
påverkningsarbetet (canvassers) följa exemplet, och valstriden får ofta gestalten
av ett slags kapplöpning med favoriter, vadhållning och allt vad
därtill hörer. Det är betecknande att i en fattig Londonvalkrets
väljar-massan trofast slöt upp vid sin fotbollsklubbs konservative ordförande
och att i arbetareledaren Hendersons valkrets, Widnes, hans nederlag
ej minst tillskrevs den omständigheten, att hans konservative
motkandidat var den populäre ägaren av stadens största fabrik och av
sina egna arbetare föredrogs framför den på orten personligen föga
kände arbetarpartichefen. I engelska tidningar noteras sådana
förklaringsgrunder till en lokal valutgång såsom något helt naturligt;
man kan ju försöka tankeexperimentet att liknande faktorer skulle
bestämma utgången av ett svenskt val!
Det nya underhuset räknar som bekant 615 medlemmar. När tre
dagar efter valdagen 610 resultat voro kända, räknade det
konservativa partiet 346 valda, arbetarpartiet 138, liberalerna 106, varutav 54
Loyd-Georgeska »nationalliberaler» och 52 »oberoende Asquithliberaler»;
de öfriga voro »vildar» eller tillhörde smågrupper. Dessa
mandat-siffror stodo på grund av valsättet (majoritetsval utan omval) i bjärt
motsats mot de avgivna rösternas fördelning på partierna.
Uppgifterna om denna fördelning växla, enär de delvis bero på
beräkning av partinumerärer i valkretsar, där det starkaste partiets
kandidater utan omröstning förklarades valda. Variationerna ha dock
underordnad betydelse, och man kan ju t. ex. godtaga Daily
Tele-graphs beräkningar, enligt vilka av de 13,646,802 avgivna rösterna
5,256,965 gåvo de konservativa 346 mandat, medan 3,940,819 ej skänkte
arbetarepartiet mer än 138 representanter och Asquithliberalerna med
2,327,774 röster fingo två representanter mindre än
Lloyd-George-libe-ralerna med blott 1,450,632 väljare. Andra beräkningar ge
arbetarpartiet upp till 4,400,000 röster; Asquithgruppens numerär har
sedermera officiellt angifvits vara 59. Dessa siffror visa å ena sidan, att
arbetarpartiet ute i landet är långt starkare än dess
parlaments-numerär anger, å den andra, att det ej ens tillhopa med den
likaledes i parlamentet rätt avsevärt underrepresenterade liberala
vänstergruppen i en valstrid, vari 71 procent av de röstberättigade
beräknas ha deltagit, kunnat samla majoritet bland de väljande. Det
kräves mycken förnöjsamhet för att inför dessa siffror tala om »vänster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
