Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Kreta och dess bronsålder. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560 AXEL BOETHIUS
ha dessa Greklands alster förts fram. Och nya fastlandspalats
byggas upp, minoiskt rumrika men med nya särskiljande
inslag. En självständigt omformad kultur med oberäkneliga
förluster av artistiska värden, men tekniskt högt stående och mäktig
av stora arkitektonska skapelser utvecklas, Greklands mykenska
bronsålders kultur. Med en likformighet, som röjer en kulturenhet
av den största sammanhållning, förbindelser av en livlighet
som först långt fram i historien få någon motsvarighet,
behärskar denna »senminoiska», mykenska kultur hela Grekland från
Thessalien till Kreta. Det är ej fråga om ett främmande
kulturinflytande, det är en enhetlig kulturperiod som hela landet gått
igenom under bronsålderns sista skede (omkr. 1400—1200), innan
»en främling från norr, det grymma järnet» åter skiftade det
tusenåriga arvegodset.
Just detta sista, den mykenska kulturens absolut behärskande
ställning i Grekland under bronsålderns sista period, ger den och
därmed den minoiska kulturen ett särskilt intresse för den senare
utvecklingen. Här går den stora linjen fram, som tycks så
hopplöst bruten för vandraren över ruinerna på Kretas
betesmarker. Ingen skriftkunskap och skriftlig tradition har väl
bildat förutsättningen för en renässans, men i den grekiska
järnålderns sång, ännu i den Homeriska dikten har bronsåldern
genljudit, klingat ut eller uppgått i nya omvandlande skapelser. Så
har även vasmålarnas arv av förvanskande händer förts vidare.
Inför andra områden av större betydelse, religion och statsliv
t. ex., inför den grekiska samhörighetskänslan, som för greken
själv klart tedde sig som ett heroiskt arv — inför allt detta måste
man och har man för övrigt redan begynt att söka spåra, vad
den upplösta kulturenheten kan ha efterlämnat av eget och
minoiskt till den isolerade tidiga grekiska järnålderns omformande
fattigdomstid och genom den till den klassiska, grekiska kulturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
