Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Tysklands ekonomiska läge. Av K. Blomeyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TYSKLANDS EKONOMISKA LÄGE
AV D:R K. BLOMEYER (Jena)
Då Tyskland tvingades att underskriva freden i Versailles
och ententen fastställde Tysklands skadeståndsförpliktelser,
trodde nog somliga, som beundrat Tysklands ekonomiska
prestationer före och under kriget, att det tyska folket skulle kunna
bära även dessa bördor utan att i längden taga skada. Må vara
att även bland fredens stiftare en eller annan uppriktigt trodde
detta. Den som något bättre kände till de tyska förhållandena,
hade däremot klart för sig, att tyska folket måste gå igenom en
nödens dal och att, om det över huvud taget någonsin skulle
återfå sina krafter, många årtionden skulle behövas därför.
Hur nöden skulle verka, på vilket sätt den skulle drabba den
enskilde och vilken omfattning den skulle få, kunde ingen
riktigt föreställa sig. Man trodde i allmänhet, att stora
driftsinskränkningar skulle bli nödvändiga, att arbetslösheten skulle få
ett oerhört omfång, att många hundra tusen, ja millioner, skulle
utvandra och att de kvarblivnas levnadsstandard skulle hårt
pressas ned genom det oundvikliga, väldiga skattetrycket. Dessa
förmodanden ha icke slagit in. Endast få driftsinskränkningar
ha ägt rum, många företag ha t. o. m. kunnat utvidga sin
rörelse. I Tyskland är arbetslösheten mindre än i andra
länder. Tysklands affärsliv har icke dött. Utvandringen spelar
ingen större roll. Skattetrycket är visserligen enormt. Men de
bördor, som därigenom läggas på den enskilde, träda i
skymundan för penningfallets förhärjande följder.
Skillnaden mellan inre och yttre penningvärde, som förut
observerades endast av nationalekonomerna, har nu blivit
uppenbar för menige man i Tyskland genom det dagliga livets
åskådningsundervisning: markens yttre värde, sådant det kommer till
uttryck i dess förhållande till utlandets valutor, och dess inre
värde — dess köpkraft inom landet — ha under 1921 och 1922
sjunkit i allt snabbare, om också ej i samma tempo. Det yttre
penningvärdet har alltid gått i spetsen. Från april 1921 till
oktober 1922 har i Tyskland dollarn femtiodubblats, medan
varuprisen trettiosexdubblats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1922/0549.html
