Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Svenskt bildningsarbete i Estland i våra dagar. Av Gideon Danell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492 GIDEON DANELL
melsvenskby år 1781 — att numera blott 4 ä 5 personer, som
något så när känna till sin gamla dialekt, kunna påträffas på ön.
Men ännu alltjämt talas svenskt språk, i egendomliga,
språk-historiskt synnerligen intressanta munarter, på Nargö och
Råg-öarna, Odensholm, Ormsö och Nuckö med tillhörande
kustområden Rickhollz (Rickul) och Suttlep, på Runo i Rigaviken samt
—- hotat av den inträngande estniskan — i några byar av Kreutz
(Kors) socken på kuststräckan söder om Rågöarna. Allt som
allt utgöra svenskarna i Estland f. n., om man medräknar de
små kolonierna i Reval och Hapsal, omkring 7,500 personer.
De flesta, omkr. 5,700, rymmas inom Nuckö—Ormsö-området.
Den baltiskt tyska forskningen kom att omkring mitten av
förra århundradet rätt livligt intressera sig för dessa reliquier
av svensk kultur i Estland. I Reval- och Riga-tidskrifterna från
denna tid finner man en hel rad av artiklar rörande desamma.
Och som ett mycket imponerande resultat av dessa studier
utkom 1855 i Reval det klassiska arbetet om de baltiska
svenskarna: skolinspektören i Hapsal C. Russwurms »Eibofolke öder
die Schweden an der Kusten Ehstlands und auf Runo» (2 band,
XX + 254 + 424 sid., stor oktav). I detta arbete avtryckas
bl. a, en mängd gamla dokument rörande dessa svenskars historia
och av gammalt privilegierade ställning gent emot esterna. Även
finnas som bilagor till boken etnografiskt synnerligen
värdefulla avbildningar av redskap m. m. samt färglitografier av de
gamla folkdräkterna.1
I någon mån blevo väl Estlands-svenskarna uppmärksammade
även här hemma vid samma tid. Aug. Sohlman skrev i Nordisk
Tidskrift för 1852—53 en uppsats om »Svenskar i Estland,
Liff-land [Runo] och det inre af Ryssland [Gammelsvenskby]», även
utgiven separat under titeln »Om lemningarne af svensk
nationalitet uti Estland och Liffland», (Stockholm 1852). Men större
är ej vid denna tid kännedomen om dem, än att den lärde
folklivsforskaren P. A. Säve, när han under Krimkrigel, i
november 1854, i Visby träffar samman med några Nuckö-bönder, som
vågat fara över Östersjön för att tillhandla sig salt, i de f. ö.
högst viktiga språkliga anteckningar han då gör kan uttrycka
sin beundran över att detta fåtaliga förslavade folk »ännu efter
144 år[l] talar svensk tunga i ett underkufvadt land.» — Säves
1 Beträffande litteratur hänvisas i övrigt till en förteckning i slutet av min
uppsats »Svenskarna i Estland» i Rig 1922,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
