Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Svensk och utländsk historieundervisning. Av Wilh. Carlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
löpande kommentar illustrerar den gamla satsen, att den
franska nationen är »färdig» som ingen annan. Frankrikes skola
är som flertalet yttringar av dess nedärvda kultur en i sitt slag
klassisk skapelse, där förståndets övning anses lika
grundläggande som handens och formens genomskinlighet lika
betydelsefull som innehållets saklighet. Man finner just nu i franska
skolreformatoriska kretsar en ganska livlig åsiktsbrytning mellan
formalism och utilism, mellan den galliska tradition, som bygger
på regler, böcker och teorier, och den amerikansk-tyska som vädjar
till insikt och vana, till slöjd och yrkeskunskap, d. v. s., när den är
som djupast och bäst, till ett pånyttfött verklighetssinne. Det spåras
i denna diskussion en sund, en vaknande reaktion mot den
trotsande nationella självtillit, som icke sällan tyckts vilja glömma de
egenskaper, man frånkänner tyskarne: godhet, heder, rättvisa. Med
sina iögonenfallande blottor ter sig också fransmännens
pedagogiska attityd mindre skärande än den politiska. Inspektioner,
examina, rapporter ge intryck av ett fortsatt, ett föryngrande
liv. Man står avgjort, om än ensidigt gripen, både moraliskt
och estetiskt, inför den generation av lärare och lärjungar, på
vilken kunna tillämpas några ord av en bland de franska
krigsskalderna, den generation, där »ögonens blixt blandar sig med
svärdets» (l’éclair des yeux se mêle aux lueurs des épées). —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
