Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens Frågor - Krig i fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 DAGENS FRÅGOR
England, ty eljest måste hänsynen till de engelska skattebetalarna
utgöra en oöverstiglig gräns för det engelska ädelmodet. England var
emellertid villigt att skriva av tolv milliarder dollars i fordringar, om
Amerika endast avskreve fem milliarder dollars i fordringar, av vilka
större delen åsamkats England på grund av att det å sin sida
utlånat motsvarande belopp åt de allierade under kriget. Ett vackert bud!
Häremot erinras nu emellertid från Amerika, att fordringar som
bekant ej alltid äro lika mycket värda och att detta alldeles särskilt
är fallet här. Den utspädning av skadeståndet, som Lloyd George
åstadkom i Versailles, har gjort den engelska delen därav värdelös
— då alla äro eniga om att kostnaderna för återuppbyggandet måste
gå i första rummet — den kan ej heller indrivas utan att ruinera
den engelska industrien. Att indriva fordringarna, på Frankrike
skulle endast medföra ytterligare krav från Frankrike på omedelbar
betalning från Tyskland, vilket också är stridande mot Englands
intressen. Dess fordringar på Tyskland och Frankrike äro därför
omöjliga att indriva, under det att — så resonerar man i Amerika —
Amerikas fordringar på England (om också ej på Frankrike och övriga
allierade) äro så gott som reda pengar, vilka ej utan att skada de
amerikanska skattebetalarna kunna fråntagas landet.
Gent emot det senare antagandet kan invändas, alt det borde vara
ungefär samma problem för Amerika att indriva sina fordringar
från Europa som för England att indriva sina på Tyskland, när man
att döma av den amerikanska tullpolitiken icke vill släppa in den
verkliga betalningen — varorna — i landet. Men å andra sidan är
det uppenbart, att England, i motsats till Tyskland, kan betala och i
motsats till Frankrike icke kan sammankoppla betalningen med
ruinerande betalningskrav på Tyskland. Hur som hälst, detta intresserar
ej den amerikanska demokratien; den vill ej betala vad som hälst
för korsriddarposen; den har funnit affären för dyr, och Europa och
dess vanskligheter börja uteslutande bli den tröttsamma. Den
amerikanska väljarens sinnesstämning torde icke blivit mycket försonligare
av detta Englands försök att vädja till den gemensamma anglosaxiska
sentimentaliteten; han återfinner där uppenbarligen även andra för
rasen gemensamma egenskaper. Han säger sig icke utan fog, att
England erbjuder sig att skriva av fordringar som ändock ej komma att
betalas, under förutsättning att England får sina egna skulder
avskrivna, som det annars måste betala. Och Amerika sätter ej värde
på att få bära ansvaret för världens olyckor, därför att det ej vill
skriva av sina goda fordringar på det kära broderfolket.
Frankrike vill ha betalt av Tyskland, ej blott för
återuppbyggandet utan även för att ej behöva sota för sin finansiering av kriget i
form av långvariga skuldbetalningar till sina allierade. Strukturen
på dess näringsliv gör, att det är mycket okänsligare än England för
den internationella ekonomiska desorganisationen. England vill gärna
för att skydda sitt på ett helt annat sätt utsatta näringsliv och sin
arbetarklass avstå från sina värdelösa fordringar och få ned
skadeståndsbeloppet — och understödes häri av Italien, som har endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
