Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens Frågor - Krig i fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krig i
fred.
DAGENS FRÅGOR
Rättfärdighet och evig fred i världen var det som ententen
icke endast enligt krigspropagandans olika instanser utan också
enligt ivriga försäkringar från fullt hederligt folk — icke minst i vårt
land — ville bringa mänskligheten. Vad rättfärdigheten beträffar, kanske
det ej är värt mödan att ingå närmare på det kapitlet. Men också
den eviga freden synes låta vänta på sig obehagligt länge. Överallt
dyka nya problem upp, som faktiskt icke kanna lösas på annat sätt
— ej ens av de heligaste och ännu mindre av skenheliga statsmän —
än med blod och järn. Allt emellanåt påminnas vi av telegram om
segrar, nederlag och massakrer i än den ena, än den andra delen av
världen att vi alltjämt ha krig under den fred som segermakterna
föreskrevo i Versailles. Och alltjämt med betalningsterminernas jämna
mellanrum påminnes världen om den ekonomiska innebörden av den
fred som upplösts i en serie politiska kriser med ekonomisk
bakgrund. T. o. m. Nationernas förbund förefaller icke ens bland den
höga internationella societet, som njuter av sällskapslivet vid dess
kongresser, framkalla obetingade känslor av tillfredsställelse över det sätt
varpå det fyllt sina uppgifter som världsbefriare. Också »korsriddarna»
från Amerika ha anmält allvarligt missnöje med sakernas tillstånd,
ett missnöje som icke minskats av den engelska diplomatiens
kraftiga försök att finna situationens nyckel i korsriddarnas fickor. Hela
atmosfären är förgiftad, icke blott politiskt och ekonomiskt, utan också
andligt; den förljugenhet — för att använda en god germanism —
som utbrett sig över världen särskilt med den anglosaxiska andens
benägenhet att med moralens skimmer övergjuta den politiska
nödvändighetens eller den nationella egoismens vägar har kanske mer än
nå^ot annat bidragit härtill.
I den stora frågan, som f. n. dominerar den europeiska politiken,
skadeståndsproblemet, står det ju klart, att en revidering av
Versailles-bestämmelserna och ett lättande av bördorna för Tyskland är ett
ofrånkomligt villkor för hela Europas tillfrisknande. Det ligger då
nära till hands att glorifiera den makt, som främst driver denna
politik, och att tillägga motståndarna enbart blint hat och blind
vinningslystnad som drivande motiv. Det kan ligga åtskilligt av sanning
i den senare delen av karakteristiken åtminstone, men den utgör en
förenkling av situationen som kan medföra en ganska farlig tro på
problemets snara och tillfredsställande lösning. Det behövs ju i
sådant fall blott att ställa syndaren inför världsopinionens upplysta
domstol och få honom att ångra sig och bättra sitt onda uppsåt och
sedan låta världen glädjas åt alla goda makters seger. Och en sådan
optimism är farlig att hänge sig åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
