Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Den klassiska bildningens dödsfara. Av Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helklassiskt-matematisk ungdomsbildning, har man envist
hävdat den obligatoriska grekiskan vid de gamla universiteten. Då
man nyligen röstade därom i Cambridge (utgången är mig ej
säkert bekant), kunde man i liberala tidningar läsa ett varmt
försvar för det gamla systemet. I Frankrike har kriget fött en
synnerligen stark stämning för en energisk återgång till det
klassiska ideal som dock Frankrike i grunden aldrig lämnat.
För närvarande diskuteras i franska kammaren ett
regeringsförslag om att åter göra latinet obligatoriskt för alla
läroverkslinjer. Även om detta förslag faller, så må man dock märka
att bland Frankrikes nuvarande fyra gymnasielinjer
(latin-grekiska, latin-levande språk, latin-naturvetenskap, levande
språk-naturvetenskap) har latinet en framskjuten plats på tre, och den
fjärde får tydligen ej jämställas med kommissionens nyspråkliga
linje utan med dess realgymnasium. I Danmark, där man är
välsignad med en nyspråklig linje, klagas det ihållande över
kulturens förflackning. För några år sedan gav medicine
professor Salomonsen i Politiken en ytterst uppmärksammad kritik
av den »ungefär-pedagogik» som ersatt den klassiska bildningen.
I somras lästes på framskjuten plats i en Köpenhamnstidning
en artikel av en affärsman som ur affärsbildningens synpunkt
beklagade de klassiska språkens tillbakagång. I Norge, där man
för en tid sedan med buller och bång utrotade de klassiska
språken ur skolan, har man snällt fått släppa in åtminstone
latinet igen.
Är detta verkligen en läglig tid för att ytterligare skada den
svaga klassiska bildningen i Sverige? Att detta, vad
skolkommissionen angår, icke synes ske med avsikt, gör icke resultatet
bättre.
Kritiken mot skolkommissionens förslag har i mycket
präglats av klassynpunkter; man har ännu ej helt övervunnit oviljan
mot folkskolan som bottenskola. Men även frånsett alla de
sociala synpunkterna gör man klokt att inse hopplösheten i
denna ovilja. Bottenskoletanken kommer att oemotståndligt
tränga sig fram. Vad det gäller att tillse är att dess seger ej
— oavsiktligt och utan minsta inre nödvändighet — kommer
att åtföljas av en den högre kulturens sänkning. Man har ingen
rätt att anse Sveriges breda folklager som fientliga mot den
högre kulturen. Lantmannapartiet under förra seklet och än
mer Arbetarpartiet under det nya ha visat en stor och klarsynt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
