Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens Frågor 23. 5. 1922 - Konfliktläget på arbetsmarknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 301
Textil- och skofabriker fingo sina kollektivavtal för 1922 klara redan vid
nyåret, och arbetarna böjde sig här utan strid för lönereduceringar
på respektive c:a 40 och c:a 35%. Livsmedelsindustriernas arbetare
ha i detta hänseende ännu bättre ställt, ty deras arbetsgivare kunna
på helt annat sätt utnyttja sin monopolställning gentemot
hemmamarknaden. Någon nedsättning av lönerna har här också skett,
men icke på långt när i samma grad som beträffande övriga
industrier, vilket givetvis är en stor orättvisa mot exempelvis
exportindustriens arbetare. Men detta kommer ändå inte att hindra dessa
senare att med fackföreningssolidaritetens alla medel efterkomma de
order om blockader och bojkotter, som ofelbart komma att av
vederbörande fackorganisation utfärdas mot sådana dristiga företag inom
livsmedelsproduktionen, som våga sig på att sänka sina arbetares
löner i något kraftigare tempo. Till yttermera visso ha bageri-,
karamellfabriks-, slakteri- och charkuteriarbetare m. fl.
sammanslagit sina förutvarande självständga organisationer till ett nytt
fackförbund, Livsmedelsarbetarförbundet, och det är fara värt att
motsvarande arbetsgivare efter den betan bliva ännu mera benägna
till allians med sina arbetare — på konsumenternas bekostnad.
Av stor betydelse för den närmaste löneutvecklingen på den
svenska arbetsmarknaden blir också utgången av förhandlingarna
inom byggnadsindustrien. Det sorgligt ryktbara kollektivavtalet av
hösten 1920, som genom sina höga lönesatser, trots det starkt
sjunkande priset på byggnadsmaterial, verkade direkt hämmande på all
företagsamhet inom b}^ggnadsbranschen — exempel: under första
kvartalet 1922 hade en grovarbetare vid textilfabrik i Stockholm enligt
kollektivavtal 84 öre i timmen utan större möjlighet till
ackordsförtjänst, medan en motsvarande timlön för en byggnadsgrovarbetare i
Stockholm utgjorde kr. 2: 20 med möjligheter till ungefär 30 %
ackordsförtjänst härutöver — detta arbetslöshetsalstrande avtal utlöpte
äntligen den l april 1922. Byggmästareförbundet har i sitt framlagda
avtalsförslag reducerat byggnadsgrovarbetarelönen till l krona i
Stockholm och på andra orter i proportion. I avvaktan på
förhandlingarnas utgång arbetas det märkvärdigt nog i Stockholm för denna
lön. I landsorten har däremot konflikt på flere håll utbrutit bland
yrkesarbetarna. Förlikningskommissionen har nu ordet och lär i
dagarna framlagt ett medlingsförslag med begäran om svar till den
16 maj. Det vore givetvis av stort både allmänt och enskilt gagn,
om ordnade avtalsförhållanden på lägre lönebasis kunde komma till
stånd inom detta getingbo av den svenska arbetsmarknaden. Men
priset härför får icke betalas för dyrt, och framför allt bör tillses,
att en försvarlig skillnad kommer att stipuleras mellan yrkes- och
grovarbetarelöner, på det att de abnorma förhållandena under
kristiden, då de yrkesskickliga arbetarna nivellerades nästan ner till
grovarbetarnivån i kollektivavtalen och på öppna arbetsmarknaden
långt därunder, nu måtte få ett slut. Ty eljest kan det aldrig bli tal
om någon lärlings- och yrkesutbildning här i landet, och 1918 års stora
reform om de praktiska ungdomsskolorna kommer att stå på papperet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
