Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - I »Troféfrågan». Av Sigurd Curman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I TROFÉFRÅGAN 277
ningen för ett större konserveringsarbetes genomförande skapas.
Och rent grotesk ter sig den ay inspektor gillade reprimand,
som, fortfarande naturligtvis anonymt från »sakkunnigt håll»,
gives friherre Cederström därför att han omedelbart efter Kungl.
Maj:ts beslut rörande troféers upphängande i Riddarholmskyrkan
börjar förbereda dessas utväljande och konservering. Då
tillrättavisas föreståndaren därför att han har för bråttom!
Tillläggas bör, att friherre Cederström enligt egen uppgift hos
inspektor sökte avstyra det på inspektörs framställning år 1919
beviljade konserveringsanslaget, vilket han visste sig icke kunna
begagna.
Visserligen bör det medgivas, att vissa mindre
reparations-och konserveringsarbeten å de bättre bevarade troféerna både
kunnat och bort utföras under de gångna åren. Men med den art
av personligt förhållande mellan föreståndare och inspektor, som
synes skymta fram genom påtvingade anslag o. dyl. och som
nu senast fått uttryck i inspektörs uppseendeväckande anmälan
hos Kungl. Maj:t, kan ju knappast någon sjudande arbetslust
frammanas. Och nog framstår hela denna aktion mot friherre
Cederström såsom både onödig och orimlig mot bakgrunden av
de här ovan refererade förhållandena. Att inspektörs
handlingssätt dikterats av ett varmt intresse för saken, därom tvivlar
ingen. Han har tydligen trott sig här sätta sak före person.
Men på samma gång som han orättvist skadat personen, har
han, det är jag rädd för, även grundligt skadat saken. Det finns
ingen — därom tror jag, att en fullständig enighet råder inom
Nordens museikretsar — åt vilken vår trofésamlings
konservering med större trygghet kan överlämnas åt än friherre Rudolf
Cederström.
Att striden i denna fråga delvis blivit så hetsig beror väl till
viss grad därpå, att man å ömse sidor ansett sin
besittningsrätt till trofésamlingen i fara. Å ena sidan göres gällande, att
troféerna tillhöra krigsmakten och dess förvaltningsorgan, å
den andra framhålles det, att troféerna av ålder här i landet
ansetts såsom ett regale och att de rent traditionellt höra samman
med Livrustkammaren, varför sålunda det föreslagna
frånskiljandet av trofésamlingen från Livrustkammaren skulle innebära
ett brytande av ett historiskt sammanhang. Av hittills förebragt
utredning att döma synes den senare uppfattningen vara den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
