Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Hur Sverige regeras. Av Junius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delar av sin tid åt att korrekturläsa kungliga propositioner samt
rätta supponerade språk- och kommafel däri, framstår på goda
grunder för starkt upptagna män ur det praktiska livet som
monstruös. Icke desto mindre motsvarar den ofta verkligheten och
är ett särskilt slående exempel på bristen på organisation inom
statsarbetet. När då arbetet i övrigt är så formlöst organiserat
som vi förut sett, så inträder den förut framställda planlösheten
och stockningen i ärendenas gång.
Men verkningarna sträcka sig längre än så. Ingen människa,
ej ens en ung hovrättsjurist med skenbart obegränsad
arbetsförmåga och arbetslust, kan räcka till för hur mycket som helst,
och om han lägger sig ombord med detaljer som andra kunna
sköta, så blir resultatet oundgängligen, att i stället sådant blir
försummat som ingen annan än han kan sköta. Det är tyvärr
allt annat än ovanligt, att vitala men högst tvivelaktiga åtgärder
eller moment i åtgärder kunna passera regeringskritikens
skärseld utan ett ord, helt enkelt därför att vederbörande slösa sitt
intresse på detaljer som i jämförelse därmed ej förtjänade att
nämnas.
Över huvud taget är det ett intryck, som ofrånkomligt tränger
sig på den som någon tid haft tillfälle att följa statsarbetet, att
ingen regering är vuxen den uppgift som den skall fylla. Tanken
går osökt till Kiplings ord, att ödet tar hand om det indiska
väldet, därför att det är så stort och så hjälplöst. Så som stora
och små ärenden virvla om varandra genom regeringens händer,
förloras med få undantag överblicken över det hela, man nöjer
sig med att leva ur hand i mun, låter var dag ha sin plåga och
ägnar knappast en tanke åt vad som skall ske ett halft eller
än mindre ett helt år därefter. Redan i fråga om personvalet
framträder detta; ingen tänker på förvaltningens varaktiga
rekrytering, enda tanken är att för tillfället få det folk man behöver.
När man ser bort ifrån själva motiven för lagstiftning och
förvaltningsorganisation samt fäster sin blick på det löpande
förvaltningsarbetet, har man över huvud svårt att orubbad bevara
sin tro på den praktiska motsvarigheten till det vackra idealet,
den odödliga staten som vårdare av de varaktiga
samhällsintressena gent emot de kortlivade människorna, staten såsom
inbegreppet av forntid, nutid och framtid. När man med staten
menar de varandra avlösande ministärerna i deras faktiska
sätt att funktionera, förefaller den tidtals rent av ännu mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
