Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens Frågor - Arbetslöshetsmoral och regeringskris - Finland och Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 231
Hic Rhodus, hic salta. Någon möjlighet att slå bro mellan dessa båda
radikalt motsatta ståndpunkter torde ej ens våra drivna
utskottskom-promissarier kunna utfundera. Någon särskild anledning till
förtjusning — utom för bolsjevikerna — kan ej ligga däri, att ledningen för
agitationen mot samhället slappes ut ur regeringsbanden, varigenom
denna får en slagkraft, som den eljest icke kan räkna på, och detta
under en tid, då barometern på arbetsmarknaden börjar visa på storm,
på ett sätt som alltmera liknar 1909.
Men någon möjlighet att komma ut ur den latenta regeringskris,
som arbetslöshetsmoralen framkallat, utan antingen detta resultat eller
det borgerliga samhällets kapitulation förefinnes icke. Det är
konfliktens innebörd. Den kan endast undandöljas någon liten tid ännu,
så länge man kan reda sig med »förskottspolitiken»; men i maj blir
det väl ändå slut med moratoriet, och då är den tragiska konfliktens
upplösning oundvikligen inne.
Sedan två år ha förberedelser pågått att åstadkomma
ett politiskt närmande mellan Finland och de s. k.
randstaterna. Uttryck för denna mer eller mindre klart angivna,
kortare eller längre syftande strävan ha på ett något tidigare stadium
varit de s. k baltiska konferenserna i Helsingfors och Riga. Rätt
mycken ovisshet har omgivit det diplomatiska förberedelseverket på
dessa linjer, ej minst från finländsk sida, där länge nog både
regeringsmakt och opinion helst undvikit att oförbehållsamt taga
ställning till de framtidsmål, som en dylik orientering upprullar. Näst
minnet av gemensamma öden i mångt och mycket och känslan av
att äga en likartad om också ingalunda identisk ställning har för
Finlands del främst den nära stamfrändskapen mellan det finska och
estniska folket inneburit en dragningskraft i denna riktning, till
äventyrs förstärkt genom särskilt maalaispartiets sympati för en
jordstycknings- och reduktionspolitik av estniskt snitt. Men fram till
senare tid ha dessa förbindelser haft ett öfvervägande teoretiskt
tycke, och betänksamheten mot en fastare anslutning till de nya
republikanska statsskapelserna i söder har som bekant ofta
kommit till orda i Finland. Det föreföll även, som om Polens växande
roll i den baltiska konserten för stora kretsar i vårt grannland
yttermera börjat verka återhållande i detta stycke.
På de inre linjerna hade emellertid de inledande förhandlingarna
via en rad dementier fortskridit ett gott stycke. Av särskild
betydelse var otvivelaktigt Helsingforskonferensen förra sommaren,
bevistad av Polen, Finland, Estland och Lettland men icke av
Litauen, Polens antagonist och Lettlands allierade. Det står numera fast,
att på denna konferens, som anses ha stått under Frankrikes
uppenbara inflytande, frågan om en militärallians varit under dryftning;
Polen torde ha framställt yrkanden därom, medan de övriga staterna
funnit lämpligast att för denna gång ställa saken på framtiden.
Uppgiften att också ett försvarsförbund debatterats framkom redan då i
pressen, men bestreds officiellt; hr Holsti har nyligen medgivit, att
Finland oeh
Polen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
